Det är något visst med Island, detta mytomspunna pytteland av vulkaner och jöklar. När det dyker upp i rubrikerna så är det finanskris, vulkanutbrott eller som nu, skatteflykt på hög nivå.
Men trots att befolkningen bara är ungefär som Upplands produceras en hel del fascinerande långfilmer. För ett år sedan kom ”Om män och hästar”, som helt oförklarligt inte gick upp på biograferna i Uppsala, och nu ”Bland män och får”. Titlarna talar lite för sig själva, i det här landet lever man fortfarande nära naturen, även om den mest tycks bestå av stelnad lava, blåst och byar som klamrar sig fast vid kusten.
I detta karga landskap möter vi bröderna Kiddi och Gummi som trots at de är grannar inte pratat med varandra på 40 år. Som kommunikation använder de en dresserad fårhund som bär meddelanden. Det finns inget som tyder på att något skulle ändras. Som vanligt deltar de i den årliga tävlingen mellan fåruppfödarna och Kiddis bagge får en halv poäng bättre än Gummis. Men så upptäcks att Kiddis får har det fruktade viruset scrapie. I värsta fall innebär det att alla gårdar i dalen måste slakta sina djurbestånd. Men de tänker kämpa, kärleken till djuren är högst påtaglig och generationer av släkten har fått fram den här högt stående aveln.
Grímur Hákonarson berättar om två gamla män som alltmer kommit att både formas av det kärva landskapet och livet bland fåren. De ser till och med ut som ett par får, med lurviga skägg och hår. De kan sitt hantverk och verkar på något vis försonade med sitt öde, att leva som ungkarlar och där det dagliga avståndstagandet till varandra fyller upp det känslomässiga. Sigurur Sigurjónsson och Theodór Júlíusson är helt perfekta i rollerna och man tror snarast att det är en mycket skicklig dokumentär man ser.
Regissören gör ingen turistfälla av bildhanteringen. Visst står naturen som en fond till berättelsen och tydligare kuliss kan man inte ha. Men han undviker att exotisera, det är snarare den perfekta illustreringen av berättelsen. Musiken med sin sparsamma instrumentering förstärker ytterligare.
”Bland män och får” får något arkaiserat och moderniserat bibliskt över sig, eller varför inte något antikt drama. Isländska sagor kommer förstås också i tanken. Det fantastiska språket, där man uppfattar visas fraser, ger en slags uråldrig förstärkning till det hela.
Islands Oscarsbidrag är en gripande och storslagen berättelse som går utanpå det vanliga.