Blixten McQueen och hans vänner rullade in på biodukarna 2006 och fyllde snabbt ett tomrum som de flesta barnfamiljer inte visste att de hade. Tack vare idog leksaksförsäljning och en uppföljare - samt en olyckligt träig flygplans-spinoff - har också nya årskullar barn skolats in den färgglada och muntra racerbanevärldens förgasardrivna dramatik.

Ett decennium senare känns det extremt omodernt att låta små klimatbovar spela alla huvudrollerna. Men klimatförändringar finns inte i "Bilar"-universumet och utan en enda elbil i sikte är det så dags för en tredje film. Nu har Blixten McQueen, en gång så ung och pigg, börjat känna av tidens tand. Plötsligt blir han omkörd, trots att han gasar allt vad han kan. Den nya generationens vinnare är kaxiga, snitsiga och deras framgång är mätbar in i minsta detalj.

Men Blixten vägrar att ge upp. Tillsammans med en ny kvinnlig tränare, den knallgula Cruz Ramirez, ger han sig ut på en träningsresa för att komma tillbaka i högform igen. Men går det?

Artikelbild

| I den tredje filmen om Blixten McQueen visar det sig att vår gamle hjälte börjar bli gammal.

Till en början fastnar filmen i ett tröttsamt upplägg där kall och cynisk databaserad kunskap ställs mot mer hederliga, skitiga träningsmetoder. Som tur är hinner de här pseudomotsättningarna inte blomma ut ordentligt. Istället uppstår ett gulligt scenario där Blixten inser att gammal kanske inte måste vara äldst och hittar en ny uppgift i att föra arvet vidare, precis som han själv en gång fick stafettpinnen av en äldre förmåga. Det blir värdigt och sympatiskt och ger den här filmserien lite hjärta och chansen att rulla vidare länge än.

Och missa nu inte förfilmen, "Lou", om en skolgårdsmobbares möte med en mystisk varelse i lådan för bortglömda prylar. Det kan vara det absolut mest hjärtevärmande och fantasifullt animerade sedan "Insidan ut". (TT)