Filmrecension "Den arabiska våren", det som skullebli en islossning i hela Mellersta Östern, norra Afrika och lite till slutade på många sätt i motsatsen. Eller slutade för resten, efterdyningarna håller ju på för fullt, även den som landat här.

Det är ju fortfarande sällsynt med filmer gjorda av lokala filmskapare, dessutom filmade på plats. Mohamed Diab har tidigare gjort "Kairo 678", men tror inte att den visats på svenska biografer. Även den utspelades i ett fordon. Då i en buss, nu i en av den egyptiska polisens piketer. I den spärras utan åtskillnad ett antal människor in. Utanför drabbar militären samman med Muslimska brödraskapets anhängare efter att president Mursi avsatts i Egypten 2013.

Upplägget är som ett kammardrama, men skickligt gjort. Visst kan det kännas - som det ska - lite klaustrofobiskt men idén med att samla ihop ett antal människor med olika uppfattningar som aldrig skulle tala med varann på ett ställe fungerar fint. Våldet hänger i luften till att börja med men det blir en dialog. Inför det yttre hotet, stenkastande folkmassor och prickskyttar på taken, blir kampen föröverlevnad viktigare än spetsfundigheter.

Artikelbild

| Farligt. Utanför piketen väntar både militär och polis samt hotfulal männsikoskaror.

Mohamed Diab får fint fram både den svettiga och desperata känslan i piketen och kan göra en analys av den politiska situationen. Det är många insikter som landar här för den som är det minsta intresserad av den minst sagt komplicerade situationen i landet (och andra omkring).

Läget är om inte hopplöst så enormt svårlöst, det förstår man snabbt i filmen. Och att människorna inte står så långt ifrån varandra egentligen. Eller från oss.

Hur svårt kan det vara. ..