Året är 1865, platsen ett lantligt England. Den knappt 17-åriga Katherine blir i stort sett medsåld när hennes blivande make köper ett större stycke land.. .

Hon är dock inget typiskt offer, något som det är lätt att anta när berättelsen börjar. Nej, hon har förhoppningar på att det just startade vuxenlivet ska bli spännande och annorlunda. Men det tas snabbt ur henne när hon möter mannen och dennes släktingar. Något så kyligt var det länge sedan som det dök upp på bioduken. Det är något av ett under att hon inte däckar direkt. Men Katherine är verkligen en hårdhudad kvinna. I stället smider hon egna planer och tar de chanser som dyker upp, inte minst sedan hon blivit förälskad i Sebastian, en av arbetarna på gården. Hennes väg kommer att kantas av ond bråd död i en blandning av hämnd och revansch.

Berättelsen bygger på en pjäs från början, "Lady Macbeth of Mtsensk" av Nikolai Leskov. Men att det skulle vara filmad teater är inget man tänker på och det är en hel del exteriörbilder. Miljöerna år perfekta för det kalla , klaustrofobiska drama som präglar filmen, färgerna ofta gråbrunmurriga. Det gäller också det kalla, blåsiga landskapet, allt fångat i ett magnifikt foto.

Det är ett annorlunda kvinnoporträtt som regissören William Oldroyd har skapat. Till sin perfekta hjälp har han Florence Pugh som får fram både det kyligt iskalla beräknande hos Katherine, men också hennes brinnande livshunger, en kombination som här får fatala konsekvenser. Det går att förstå henne samtidigt som förstås de mer eller mindre oskyldiga offren har en annan mening.

En stark berättelse som äter sig in vartefter.