Vi ska se hur det gÄr att skriva om Episod VII utan att göra spoilers. Hur som helst Àr det roligt att man tog upp serien igen, inte minst för nostalgin i det hela. Det har gÄtt 32 Är sedan Luke Skywalker begravde sin pappa Darth Vader för att sedan fira segern över Rymdimperiet och det var dags att gÄ vidare.
Nu handlar det om att ett maktskifte Ă„terigen skett i galaxen och MotstĂ„ndsrörelsen ligger illa till. Prinsessan, numera general, Leia leder det hela men alltmer tillbakapressade behöver de en Jedi-riddare till sin hjĂ€lp. Och det finns bara en kvar, Luke Skywalker. Men var Ă€r han nĂ€r han behövs? âStar Wars Episode VII: The Force Awakensâ handlar om just jakten pĂ„ Luke, inte minst Ă€r âFörsta Ordningenâ â som de styrande nu heter â intresserade.
Men det börjar i en annan Ànde. PÄ den lilla planeten Jakku lever den unga men synnerligen kapabla Rey pÄ att samla skrot i vÀntan pÄ att hennes förÀldrar ska komma tillbaka. Hon möter den avhoppade soldaten Finn, en hÀrlig antihjÀlte och det Àr det omaka paret som hamnar i fokus. HÀr vÄgar man hÀrligt nog bryta ny mark i genren, en ung kvinna och en svart man Àr ingen kombination som tillhör det vanliga i sci-fi. Den Keira Knightley-liknande Daisy Ridley gör ett mycket gott jobb liksom John Boyega. PÄ samma sÀtt som i tidigare filmer handlar det mycket om en utvecklingsberÀttelse, unga mÀnniskor ska hitta sig sjÀlva och kraften inom sig.
Det Ă€r ocksĂ„ roligt att man samlat ihop det gamla gĂ€nget, och att de fĂ„tt Ă„ldras samma mĂ€ngd Ă„r. Harrison Ford och Carrie Fisher var ju bĂ€rande figurer i den allra första omgĂ„ngen med filmer och det Ă€r ett kĂ€rt Ă„terseende, liksom Max von Sydow. Chewbacca kan ju vara vem som helst bakom den hĂ„riga masken liksom robotarna R2D2 och C-3PO, men de Ă€r viktiga markörer pĂ„ samma sĂ€tt som rymdfarkosten âMillennium Falconâ.
De första filmerna i serien, de som startade 1977, hade en slags speciell charmig behĂ„llning i den dĂ„varande tekniken. Man kom nĂ€rmare karaktĂ€rerna och det Ă€r vĂ€l det som gör att man med glatt Ă„terseende ser skĂ„despelarna â och robotarna â igen. I nĂ€sta vĂ„g hade tekniken kommit och man mĂ€rkte förtjusningen i att âalltâ var möjligt. Men de gjorde inte riktigt samma intryck.
Det Ă€r ju pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt en mystisk historia som berĂ€ttas i âStar Warsâ. Familjerelationerna hĂ€r skulle bĂ„de Strindberg, NorĂ©n och Freud slĂ„ss om. Det Ă€r vĂ€l ocksĂ„ dĂ€r som historien egentligen Ă€r som bĂ€st. Det Ă€r arketyper och grundberĂ€ttelser som fĂ„tt en modern form. Lite lustigt i sammanhanget Ă€r ju att filmen börjar med âen gĂ„ng för lĂ€nge sedan, i en fjĂ€rran galaxâ. AlltsĂ„ inte i framtiden.
Samtidigt Ă€r det pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt en typisk krigsfilm, bara med andra vapen och uniformer. Det Ă€r inte sĂ„ fĂ„ likheter med Tredje Riket nĂ€r den nye ledaren Snoke hetsar upp sig till ett tal ĂĄ la Hitler och stormtrupperna hĂ€lsar med en arm upp i luften. TyvĂ€rr Ă€r ju tendenserna sĂ„dana Ă€ven i samtiden sĂ„ det gör filmen mer aktuell. Men det Ă€r lite som i sista delen av âHunger Gamesâ, efter ett tag kĂ€nns stridsscenerna emellanĂ„t som utfyllnad.
Sedan Àr ju hela konceptet hÀr med blandningen av högteknologi och medeltid ganska konservativ med sina riddare och tydliga hierarkier. Den rÄdande "religionen" med Kraften som samlande vÀsen Àr ocksÄ mumbojumbo av stora mÄtt, men man fÄr ta det i fantasysagans vÀrld.
BĂ€st Ă€r det nĂ€r fantasin fĂ„r flöda ordentligt och nĂ€r man lyckas fĂ„ till roliga bifigurer. NĂ€r man kommer in i âpubenâ pĂ„ en mĂ€rklig planet och möter klientelet runt baren Ă€r det julafton. Inte minst dessutom nĂ€r en typ steampunkad mormor dyker upp. LĂ€gg till den charmiga roboten BB8.
Med alla blinkningar till förr sĂ„ faller ju en gammal nörd som undertecknad trots överskottet pĂ„ likartade actionscener. Ăven om filmen pĂ„minner om pilotavsnittet till en ny tv-serie fĂ„r den sitt betyg hĂ€r för att ocksĂ„ inge hopp om de kommande filmerna. J J Abrams visar sin kĂ€rlek till originalen och det gör jag med. NĂ€r den mĂ€ktiga inledningen drar igĂ„ng Ă€r man pĂ„ plats, i en galax lĂ„ngt borta.