Det är inte alltid man vet hur lång en film är. I Anette Skåhlbergs fall är det inget som helst problem. Den är lika lång som den heter, i sekunder. ”7333 sekunder Johanna” är just så många sekunder lång, eller två timmar, 2 minuter och 3 sekunder.

Det är inte det enda ovanliga med filmen. Den är dessutom Europas längsta oklippta inspelning, berättelsen är gjord i en enda lång tagning, men en flämtande (förmodar jag) Jesper Klevenås bärande och filmande på en jättekamera. Enligt uppgift har man gjort fyra försök och enats om den bästa tagningen.

Det är förstås lätt att snöa in på detaljer när det handlar om en så speciell inspelningssituation. Man kan ju lägga till att Anette Skåhlberg dessutom gjort manus, regisserat, producerat och spelar dessutom huvudrollen som Johanna. Imponerande!

Artikelbild

| Närvaro. Anette Skåhlberg spelar mamman och Josefine Olsson dottern i "7333 Johanna".

Man ska inte låta det skymma att det är en dramatisk historia hon berättar, som förstås också präglas en del av det sätt den är gjord på. Det handlar om Johanna, en kvinna som kommit fram till att hon vill skiljas. Maken Jesper (Robert Fransson) har redan flyttat ut men vägrar skriva på skilsmässopapperen och vill helst att de försöker igen. Här finns också den nya möjligen spirande förälskelsen Filip (Thorsten Andreassen) och inte minst dottern Maja ( en mycket välspelande Josefin Olsson).

Vi möter Johanna när hon ska ge sig ut och leta efter maken och få honom att skriva på. Man förstår att hon saknar pengar till hyran och att det i all turbulens blivit en del strul med skola, BUP och socialen. Om någon tvivlat på det komplicerade i att skiljas så är detta en bra provkarta. Här finns också all den ambivalens och hela den känslomässiga bergochdalbanan tydligt redovisade. Det är sårigt, desperat och tröstlöst. Emellanåt förtydligas det hela med en inre monolog från Johanna.

Fast här finns också en förlösande svart humor, inte minst är Björn Dahlman som dagisfröken en förlösare. Anette Skåhlberg själv är en duktig skådespelare och ger en stark närvaro i berättelsen. Hon har också en perfekt liten distans som ger en extra dimension åt sin rollfigur. Det är roligt att se en film som är inspelad i närmiljön, en hel del scener är tagna vid Dragarbrunnstorg.

Emellanåt kan inspelningsförfarandet ge ett stiliserat intryck, det är ju svårare att få till tyngden i alla scener när man inte kan ta om enskilda scener. Samtidigt är ju detta en speciell charm med ”7333 sekunder Johanna”, som kunde ha kortats med några av de alla sekunderna.