Litteratur

Mattias Käck, författare till boken samt ordförande i det Enköpingsbaserade Harriet Löwenhjelm-sällskapet, som han själv startade 2010, är sedan många år tillbaka bosatt i Enköping, men han växte upp i småländska Tranås inte alls långt från Romanäs sanatorium, där poeten och konstnären Harriet Löwenhjelm (1887–1918) tillbringade sina sista år och där hon vid 31-års ålder också avled.

– Tanken var först att det skulle bli en fotobok, men så hittade jag mer och mer material, säger Mattias Käck. Så till sist bestämde jag mig för att göra en collagebok i stället.

Artikelbild

| Romanäs 1917. Harriet Löwenhjelm i patientkläder på Romanäs sanatorium strax utanför Tranås.

Förutom en mängd fotografier (många tidigare aldrig publicerade) innehåller boken även bilder på konstverk samt faksimil av dagböcker och originalmanuskript.

– Sedan har jag skrivit förord, bildtexter och kommentarer som håller ihop boken, säger Mattias Käck.

Vem var då Harriet Löwenhjelm? Mattias Käck, som under arbetet med boken har läst Harriet Löwenhjelms handskrivna dagböcker, vill beskriva henne som en person som trots motgångar och sjukdom ändå hade en stark livsgnista och en nyfikenhet på livet in i det sista.

– Hon hanterade sina motgångar utan att bryta samman och det är tröstefullt, säger Mattias Käck.

Artikelbild

| Mattias Käck växte upp i närheten av Romanäs sanatorium där Harriet Löwenhjelm dog 24 maj 1918.

Som poet är Harriet Löwenhjelm ganska svår att sätta fingret på, detta eftersom hon skrev allt från ironiska dårdikter till finstämd centrallyrik och sonetter. Bland hennes mest kända dikter kan man nämna "Tag mig. Håll mig. Smek mig sakta." och "Är jag intill döden trött".

– Hon blev erkänd som poet först efter sin död när dikterna gavs ut, säger Mattias Käck.

Harriet Löwenhjelm var även bildkonstnär och studerade under en tid vid Kungliga konstakademien, men därifrån blev hon i princip utsparkad eftersom professorerna inte gillade vad hon målade. Kort därefter insjuknade hon i tuberkulos och tillbringande sina sista år på fashionabla sanatorier för välbärgade.

– Mycket av det hon lämnade efter sig är fragment och skisser, säger Mattias Käck. Hennes diktsamlingar nådde främst bekantskapskrets.

Samma år som Harriet Löwenhjelm-sällskapet bildades gav förlaget Podium ut poetens samlade dikter i en nyutgåva och i samma veva publicerade även litteraturforskaren Boel Hackman sin biografi ”Att skjuta en dront”.

– Det var mycket som hände kring Löwenhjelm just då och det bidrog till ett ökat intresse, säger Mattias Käck. Just nu är vi ungefär hundra medlemmar i sällskapet.

Som poet har Harriet Löwenhjelm sedan länge en självklar plats i den svenska litteraturhistorien, men som konstnär är hon fortfarande ganska okänd.

– Det mesta som hon gjorde finns hos privata ägare och det är sällan hennes konst kommer ut på marknaden, säger Mattias Käck, som själv är ägare till några akvareller signerade Löwenhjelm.

Harriet Löwenhjelm avled på Romanäs sanatorium natten till 24 maj 1918. Småningom fick Sverige bukt med tuberkulosen och Romanäs blev i stället behandlingshem för alkoholister. De senaste 20 åren har sanatoriet dock stått tomt. Men nu tycks saker och ting äntligen vara i görningen.

– Nyligen kunde man läsa i Tranås Tidning att bolaget Hamrehus, som köpte Romanäs 1998, har planer på att starta någon slags verksamhet där redan i år, säger Mattias Käck. De ska visst ha ägnat de senaste två decennierna åt att bevara och återskapa den ursprungliga stilen från när huset byggdes.

Så vem vet, kanske kan Harriet Löwenhjelm-sällskapet i framtiden ha sina årsmöten på Romanäs?