18-årige Furqan Haider är själv hazar och har sett förföljelserna och diskrimineringen på nära håll. 2015 kom han som ensamkommande till Sverige efter en lång och dramatisk flykt från staden Quetta i Pakistan. Dit flydde hans familj från hemlandet Afghanistan när Furqan bara var några månader gammal.

– Vår familj är bara en i mängden av hazarer som lämnat Afghanistan på grund av diskriminering. De flesta tar sig till grannländerna Pakistan eller Iran där förhållandena också är mycket svåra för hazarer, berättar Furqan Haider där han sitter på andra sidan kafébordet på Kulturhuset Leoparden i centrala Uppsala.

På Leoparden var det vernissage för hans fotoutställning "My story" tidigare i veckan. Då höll Furqan ett långt föredrag på sitt nya språk svenska. Han berättade om sina bilder och hazarernas situation.

Artikelbild

| Sandalerna i blodpölen är en av utställningens starkaste bilder. Fotot tog Furqan Haider efter ett bombattentat riktat mot hazarer.

– Furqan är en riktig tuffing. Han var inte det minsta nervös trots att han aldrig talat inför publik på det här sättet tidigare, säger Helena Pennlöv Smedberg, bibliotekarie, som hjälpt till med utställningen.

Sedan i lördags hänger fotografierna på Kulturpunkten i Gottsunda, där de kan ses fram till 21 juni.

– Det är bilder som jag tog mellan 2013 och 2015 i Quetta, säger Furqan Haider, som alltså bara var i lägre tonåren när han dokumenterade hazarernas tillvaro i den pakistanska miljonstaden nära gränsen mot Afghanistan.

Han gick runt med sin kamera och fotograferade demonstrationer, platser där explosioner ägt rum och begravningståg. De flesta av bilderna är svartvita. Furqan Haider berättar att han inte velat visa foton av döda kroppar på utställningen även om han har sådana i sin dator.

Artikelbild

| Furqan Haider älskar att fotografera men siktar på att bli politiker så småningom.

En av utställningens starkaste bilder visar ett par sandaler som står i en blodpöl. Furqan tog fotografiet efter ett av alla dödliga bombattentat som riktats mot hazarer i Quetta på senare år. En annan bild, som inte är våldsam men ändå visar en verklighet som skiljer sig markant från den svenska vardagen, föreställer en ensam hazarpojke på en kyrkogård. Han sitter på ett gravmonument med en personvåg mellan fötterna.

– Det var en pojke som mot betalning lät människor väga sig. Han gick inte i skolan utan tjänade pengar åt sin familj på det här sättet, berättar Furqan Haider.

Artikelbild

| Tidigare i veckan var det vernissage på Furqan Haiders fotoutställning på Leoparden. Från och med denna helg kan bilderna ses på Kulturpunkten i Gottsunda.

Furqan lämnade mamma och två syskon i Quetta för ganska precis tre år sedan. Flykten med många skakande detaljer gick via Iran, Turkiet, Grekland, Balkanländerna, Österrike och Tyskland innan han kom till Köpenhamn. Därefter blev det tåg via Malmö till Stockholm där han blev kvar i två år. Sedan ett år bor han hos en afghansk familj i Uppsalastadsdelen Sävja. Terminens studier på Sprintprogrammet på Bolandskolan är snart avklarade. Ett par dagar efter intervjun med UNT fick han ett muntligt besked från Migrationsverket om att han får uppehållstillstånd. Under åren i Sverige har han ansökt om uppehållstillstånd tre gånger och fått avslag lika många gånger.

Han anser att frågan om huruvida de ensamkommande flyktingbarn ska få stanna i Sverige har politiserats. Enligt honom har den humanitära sidan kommit i skymundan.

– Jag hoppas att att min utställning ska bidra till att svenskar får en inblick i de svåra förhållanden som hazarer lever under i till exempel Quetta. Tittar man på mina bilder så förstår man varför jag och många andra riskerar livet för att söka asyl i länder i Europa.

Fotografi är Furqan Haiders stora intresse, men drömmen i framtiden är att bli politiker, helst i Sverige.