De flesta betraktar animationer till musik som något modernt och hippt, något som föddes i och med videokonsten på 1980-talet men som i dag mest är en angelägenhet för trendmedvetna klubbkids. Vad många inte känner till är att konstformen i själva verket har anor som sträcker sig hundratals år tillbaka i tiden.

Redan 1590 beskrevs en uppfinning av den italienske porträttmålaren och renässansgeniet Giuseppe Arcimboldo, en maskin som kunde skapa ljusskiftningar i takt med musik. År 1725 såg färgorgeln dagens ljus, ett klaviaturinstrument som producerade färger i stället för toner.

Skåningen Martin Wiberg lyckades få patent på en egen färgorgel 1896. Instrumentet presenterades för Alfred Nobel som skrev lyriskt om det: ”Klaviaturen stod i förbindelse med färgade skifvor af glas eller annat genomskinligt ämne, genom hvilka ljuset från en utom instrumentet befintlig ljuskälla växelvis och efter den spelandes önskan kastas. Spektralinstrumentet borde kunna skapa lika behagliga sensationer för ögat som luftdallringarna, omsatta till toner, verka på hörseln ”.

Artikelbild

| Linnea Forslund arbetar i flera lager och blandar ofta fotografier och film med starka färger.

Färgorgeln var populär ända in på 1960-talet då den konkurrerades ut av ”liquid light shows”, projicerade, psykedeliska mönster som än i dag är intimt förknippade med 60-talets hippieera och band som Grateful dead och Pink Floyd. 70- och 80-talen innebar både video- och datorrevolution, viktiga förutsättningar för den nutida laptopbaserade vj-kultur som Linnea Forslund själv är en del av.
– Jag såg vj-konst för första gången 2005 på en chipmusikklubb i Stockholm som hette Microdisko. Då insåg jag att jag också ville göra något liknande. Jag tjatade till mig en workshop i ämnet och åkte på en vj-festival i Berlin, berättar hon.

Sedan dess har 28-åringen från Gottsunda studerat konst, animation och datorgrafik i Stockholm, Fellingsbro och Skellefteå. Nyligen skrev hon en C-uppsats i ämnet musikalisk animation och det var också då hon fick upp ögonen för konstformens långa historia.
– Isaac Newton tillhörde dem som intresserade sig mycket för kopplingen mellan färg och ljud. Under början av 1900-talet var ”visuell musik” mycket populärt, berättar hon.

Populärt är det också i dag, kanske mer än någonsin. Inom elektronisk musik är det till exempel mer regel än undantag att en konsert ackompanjeras av suggestiva bildprojiceringar och ljusshower. Ända sedan diskons födelse är visuella effekter också en oumbärlig del av dansgolvsupplevelsen.
– Jag älskar att dansa och jag lyssnar mycket på klubbmusik. Jag tror också att musikalitet är viktigt när man ägnar sig åt den här sortens animation, säger Linnea Forslund som på fritiden också hinner med att dansa lindyhop och spela lite cello.

Under lördagens Voltfestival har hon fått uppdraget att skapa ”visuals” åt Göteborgsbandet Little Dragon, en trio som bland annat har agerat förband åt Scissor Sisters och väckt uppmärksamhet för sin jazz- och r’n’  b-influerade electronica. Som en del i förberedelserna har Linnea Forslund lyssnat in sig rejält på gruppens musik.
– Jag får ofta bilder och idéer i huvudet när jag lyssnar på musik. Men det mesta skapar jag faktiskt på plats. Jag improviserar. Det är det som är roligast, säger hon.

Artikelbild

| När inte tangentbordet räcker till använder Linnea Forslund sig av en "media controller", en extra panel med reglage av plast.

Vid konserterna använder hon sig av ett program för redigering av video i realtid. Gränssnittet består av en myriad av små fönster, ikoner och reglage. För den oinvigde ser det ganska obegripligt ut.
– Jag arbetar i flera lager och jag blandar ofta fotografier och film med starka färger eller svartvita mönster, säger Linnea Forslund medan olika färgsjok flyter in i varandra på duken bakom henne.

När inte tangentbordet räcker till använder hon sig av en ”media controller”, en extra panel med reglage av plast. Hon kan välja att låta bilderna styras av musikens intensitet eller hantera dem helt på frihand. Möjligheterna är oändliga.
– På senare tid har det blivit vanligare att man sätter upp kameror och tar in direktsända bilder från konsertlokalen eller att man projicerar bilder på fysiska föremål, berättar Linnea Forslund.

Artikelbild

| Linnea Forslund har studerat konst, animation och datorgrafik i Stockholm, Fellingsbro och Skellefteå och har vj:at på en mängd konserter runt om i Sverige sedan 2007.

Vad har du för tips till andra som vill börja vj:a?
– Börja gärna läsa på VJ Unions hemsida. Det är en svensk organisation för musikalisk animation. Jag har också haft otroligt mycket hjälp av vjforums.com, ett internationellt forum. Nu finns det också en treårig utbildning i audiovisuell produktion på Dalarnas högskola som man kan gå.