– Jag såg tv-programmet Kobra om utställningen och hur curatorn, Sophie Mörner, förklarade att hon ville att den skulle dofta häst. Så jag slängde iväg ett mejl till henne, säger Jonas Bergquist, ägare till två hästar och professor i analytisk kemi och neurokemi, Uppsala universitet.

Nu står hans doftorgel med 12 olika dofter på utställningen. En doftorgel är något som de som tillverkar parfym använder. Men i Jonas Bergquist tappning kanske inte alla skulle kalla det parfym. Svett från en nordsvensk kallblodstravare och urin från hans brunstiga sto ingår men också doften av nyslaget hö, svamp och solig skogsbacke.

– Jag satte ihop de här doftpaletterna för en utställning på Gustavianum för några år sedan. Då kunde besökarna lyfta på korkarna till flaskor och sticka ner näsan och lukta. Sen fick man gissa och titta i facit. Efter en vecka hade hela museet fått stallkaraktär, säger han.

Artikelbild

Upplägget med flaskor blir detsamma på Fotografiska museet. Och dofterna kommer dela rum med fotografier och videoinstallationer.

– Man brukar säga – inte helt korrekt – att hundens nos är 1 000 gånger så känslig som människans näsa. Men människans luktsinne är mer välutvecklat än hundens när det gäller vissa dofter som de av fuktig jord och mögel. Det beror på en specifik molekyl som heter geosmin och är en ren överlevnadsfunktion, säger Jonas Bergquist.

Han tillägger att också hästens luktsinne är känsligt. En häst kan kanske till och med lukta sig till om en människa är glad, nervös eller stressad.

Utställningen "Like a horse" består av fotografier och video av ett 30-tal fotografer.

Artikelbild

| Jonas Bergquist visas sin doftorgel som doftar svettig häst, brunstigt sto och en solig skogsglänta.

– Det hela är en stor hyllning till hästen som är så otroligt viktigt på så många olika vis. Hästen är vacker, kraftfull, en ledare, en helare till exempel för unga som mår dåligt, den är maskulin och feminin, och en spirituell guide. I större delen av världen är hästen ännu en nödvändighet som transport- och arbetshäst, och passar inte alls in i den västerländska fördomen som privilegierad lyxsport. Jag ville bredda bilden av hästen och dess relation till människan, säger utställningens curator, Sophie Mörner, som äger två hästar, trots att hon bor i New York sedan 20 år tillbaka.

Och visst kan bilden behöva breddas. Ett vanligt sätt att porträttera häst i media är att fotografen låter en flicka puss en hästs mule som om det stora starka kraftfulla djuret vore ett marsvin. Varför förekommer det bildspråket så ofta, tror du?

Artikelbild

– Det är väl typiskt för hur det patriarkala samhället är uppbyggt, att man vill förminska unga tjejers intresse trots att ridsporten är en av de allra största sporterna.

Fotnot: Utställningen pågår till 3 september.