Kulturnatten närmar sig med stormsteg. Cirka 600 programpunkter på en dag – det är lätt att känna upprymdhet. Men det är också lätt att bli panikslagen.

Kommer detta att bli ett år då du går runt planlöst, avviker från köer av brist på tålamod och kompromissar bort någon viktig punkt för att ditt sällskap vill köpa falafel?

Eller kommer det här att bli året då du går med bestämda steg från plats till plats utan att missa något viktigt, gör nya kulturupptäckter och verkligen maxar upplevelsen?

Artikelbild

| En missad konsert är också en konsert. Markus Krunegård i Konserthuset på Kulturnatten 2008.

Faktum är att det är under de dagarna före som din kulturnatt avgörs. Vill du få ut maximalt bör du börja i god tid. Såhär:

Boka. Boka in ditt sällskap, om du inte föredrar att gå ensam. Att bara säga "vi kan väl höras på kulturnatten?" innebär enbart att man tillbringar kvällen med att messa varandra från olika delar av stan utan att någonsin vara på samma plats.

Variera. Välj ut favoritpunkterna i programmet. Tänk på att variera dig. Välj något du kan behöva köa till, något du kan slinka in på. Något du redan vet att du tycker om, något som är nytt för dig. Något du kan delta i, något du är åskådare till.

Prioritera. Bestäm vilka punkter som är viktigast och vilka du skulle kunna missa om – gud förbjude – du måste kompromissa. Men tänk på att du och ditt sällskap kan skiljas åt tillfälligt, för att mötas igen senare. Det är okej.

Planera. Skriv ner ett förslag på kulturnattspromenad. Glöm inte att lägga in ställtid för att ta dig mellan olika platser, samt pauser för mat och dryck och tid för köer. Visa planen för ditt sällskap i god tid, diskutera och modifiera.

Välj bra kläder. Det blir kallt, så är det bara.

Följer du dessa punkter har du stora chanser till en lyckad kulturnatt. Väljer du i stället högriskprojektet "spontan kulturnatt" måste du lova dig själv att vara förlåtande när alla i efterhand pratar om en spännande händelse som du missade för att du irrade runt.

Själv har jag testat båda varianterna, var för sig och i kombination. Och visst var det härligt att vara på plats när "Ecce homo" återkom till en fullsatt domkyrka 2008. Men samma kväll missade jag favoriten Markus Krunegård för att jag inte orkade köa. Kanske ingår det också att tappa bort sig litegrann?

Jag tänker mig en mellanväg, en noggrant snitslad bana som leder mot ett ovisst slut. Så att man både får glädjas och gräma sig lite – för en verkligt komplett kulturnattsupplevelse.