Många av kulturarbetarna i Hospitalet har inte haft någon egen arbetsplats tidigare. De har suttit på kaféer, bibliotek och hemma. Nu njuter de av en fast plats, kolleger och ett gemensamt kök. Vi samlas runt en sockerkaka i köket och dricker kaffe i små koppar.

– Nu slipper jag leta efter en toalett och var jag kan värma matlådan, säger Maria Frensborg.

Hon är författare och ordförande i den nybildade Ateljéföreningen Hospitalet, med ett 20-tal medlemmar. Inflyttningen startade den första mars. När alla är på plats kommer korridoren att vara full av författare, musiker, en konstkurator, scenkonstnärer och bildkonstnärer i spridda åldrar och med jämn könsfördelning.

Artikelbild

| Danny Wattin har precis flyttat in på Hospitalet, där en annan författare, Gustaf Fröding, satt för länge sedan när det var mentalsjukhus.

– Här kommer man att kunna prata med folk som förstår en, som har samma arbetsvåndor och kreativa svackor och toppar, säger Maria Frensborg.

– Vi kommer att spara in på psykologkostnader, skojar Danny Wattin, också han författare.

För tre år sedan lät Uppsala kulturnämnd göra en utredning som visade att många bildkonstnärer vill ha arbetslokaler tillsammans med andra kreativa yrkesgrupper. När Arbets- och miljömedicin flyttade ut från Hospitalets lokaler i höstas såg Pia Sörås Staflin, kulturstrateg på kulturförvaltningen, en möjlighet öppna sig. Hon är initiativtagare till och projektledare för Hospitalet.

Mittemot huserar konstnärskollektivet Haka. Där ingår Anna-Karin Brus, som fick uppdraget att ro iland projektet.

Artikelbild

| Uppsala kulturnämnd erbjuder billiga lokaler till kulturarbetare. Runt fikabordet sitter Danny Wattin, Pia Sörås-Staflin, Anna-Karin Brus, Thommy Wahlström och Maria Frensborg.

– Jag möjliggör och du genomför, säger Pia Sörås Staflin och tittar på Anna-Karin Brus tvärsöver bordet.

– Det blir kul för oss i Haka att det blir mer kultur här. Jag ser möjligheter till samarbete, kontrar hon.

Artikelbild

| Anna-Karin Brus hoppas och tror att det kommer att bli bra samtal i det här köket.

I mitten av korridoren finns ett stort projektrum som medlemmarna kan boka. Där kan det bli till exempel uppläsningar och workshops.

För Danny Wattin känns det intressant att för första gången vara del av ett sammanhang i sin hemstad. Tidigare har han hyrt in sig på olika ställen, men också suttit mycket på fik och arbetat.

Artikelbild

| Musikern Thommy Wahlström är den som hunnit tillbringa mest tid här. Äntligen kan han samla alla sina grejer på ett ställe.

– Till slut känner man så många att man mest pratar. Å andra sidan kan man tjuvlyssna på folk, säger han.

Hans rum ekar. Han ska skaffa soffa och bokhylla och sätta upp några fler tavlor. Här kan han både sitta själv och ha folk omkring sig.

Artikelbild

| Kulturarbetarna börjar boa in sig.

– Det ger balans. Jag har fått en månads jobb gjort på en vecka, känns det som. Jag kanske kommer att pumpa ur mig böcker här, säger han skämtsamt.

Tonsättaren och musikern Thommy Wahlström instämmer.

Artikelbild

| Här sitter tre författare.

– Det kan komma mer musik nu när det går bättre att koncentrera sig.

Han spelar i flera band och skriver nutida akustisk och elektroakustisk musik av experimentellt slag. En röd matta täcker nästan hela golvet i hans lilla rum. Här finns förstärkare, notställ, flera saxofoner, ett arabiskt stränginstrument och på väggen en fiol. Det ska bli ett surroundsystem också.

Artikelbild

| Hälften av rummen är avsatta för bildkonstnärer och konsthantverkare.

Han är nog den som har hunnit sitta här mest och jobba och säger att det är en tyst, lugn och harmonisk miljö.

– Jag tycker det är superskönt. Jag har varit portabel tidigare. Här blir jobbet mer normaliserat.

Thommy Wahlström har märkt något hända sedan han flyttade in.

– Det har bildats ett litet rum i mitt medvetande. Där håller jag på med ett arbete som är förlagt i det här rummet, säger han.

Maria Frensborg märker också en förändring, på fredagarna.

– Jag tänker: Åh nej, nu får jag inte åka hit på hela helgen. Det har blivit en inverterad söndagsångest. Vi är i förälskelsefasen då allt känns underbart, säger hon och skrattar.