Förra fredagen fick jag en bok i mina händer som är det bästa som har hänt mig på evigeter. Det i sig är inget ovanligt för någon som håller litteraturens betydelse orimligt högt. Men det är mer sällan som en bok gör en så glad för att den är så rolig.

Jag har ingen bra humor. Det har nära och kära varit vänliga nog att upplysa mig om i åratal. Jag förstår inte påstådda storheter som Mia & Klara eller Killinggänget. Men jag vet när jag tycker något är riktigt, riktigt roligt och nu är jag dessutom tillräckligt gammal (äntligen!) för att låta bli att skämmas för det.

Pinsamma SMS heter den lilla orangegula volym utgiven på Känguru förlag, som förgyllt min tillvaro på det senaste. Jag satt i godan ro och öppnade bokpaket sista dagen på mitt sommarvikariat på UNT:s kulturredaktion när jag hittade den i ett av kuverten. Öppnade, läste, skrattade så jag grät. När en kollega på redaktionen – jag vill ogärna hänga ut någon med namn bara för att hon råkar dela min fantastiska känsla för komik – kom dit hade jag redan ont i magen av skrattspasmerna. Snart var vi två som satt där och frustade ikapp.
Jimmy Dåverklo har samlat godbitar från den sajt han driver, felsms.com och som namnet avslöjar är en plats dit folk kan skicka in sina stories om sms som hamnat i helt fel inkorg. Känguru, som tidigare gett ut material från tjuvlyssnat.se, tycks ha specialiserat sig på den här sortens humor med autenticitet och touch av vardag som ledstjärna. Det är genialt.

Förutom att det är omåttligt underhållande att få läsa hur någon skickat ”Det bästa knullet någonsin, älskar dig!” till sin pappa – så säger alla de här vittnesmålen också något om hur sms fungerar som kommunikationskanal. Språket är distinktare, rakare och på en betydligt mer personlig nivå än annan kommunikation i skrift. Man behåller sina olika kompisjargonger i sms – och det är därför det blir så dråpligt när det går fel.
Allra mest säger nog alla dessa felskickade sms något om hur vårt undermedvetna fungerar. Inte sällan har sms av typen ”Cilla stinker i käften!” blivit skickade till just Cilla. Vi kopplar fel helt enkelt. Om vi skriver om någon har vi en tendens att också skicka till densamma.

Men det är inte medieanalysen utan de plågsamt generande roligheterna som gör Pinsamma sms till en sådan liten pärla. Nu vet jag precis vart jag ska gå dagar då det för regnigt, deppigt och meningslöst. Här är ett favorit-sms, skickat från en kille till den nya flickvännen: ”Katastrof på festen i går. Stoppade in en minisaltgurka i arslet på fyllan. Den vred sig och fastnade. Nu får jag fan inte ut den. Hur fan gör man?”

Pubertalt? So, shoot me!

PS. Uppdrag Granskning ger sig in på kulturens domäner. Det första avsnittet sändes i tisdags och handlade om över 1 000 döda skåningar vars skelettdelar ligger i lådor på Lunds museum. Lovvärt SVT!