– I föreställningen utforskar vi vad saknad kan vara, i stort som i smått. Det kan handla om en borttappad nalle, en vän som gått bort, en förälder man som barn saknar efter en skilsmässa eller ett land som man lämnat bakom sig, säger Ege Ozdogan, dansare i Röra Dans.

– Vi vill skapa speciella stämningar med vår föreställning. Alla kan relatera till känslor av saknad. Men vi vill också lyfta fram den glädje och de skratt som minnen kan ge!

De vill med andra ord inte förmedla så mycket depp, snarare kraft att leva vidare. Men de menar också att var och en som tittar kan få bilda sig en egen uppfattning om vad dansen handlar om.

Artikelbild

| Tillsammans. Dansarna Ege Ozdogan och Sofia Gabrielsson vill skapa ordlösa stämningar med föreställningen "Sakna". Idag, lördag ges den på teaterscenen i Gottsunda.

Röra Dans bildades i Uppsala 2011 av Ege Özdogan, som bland annat har dansarbakgrund i Bolandsgymnasiets danslinje och Anna-Klara Gustafsson, samt Elin Hermansson. Kompaniet har skapat dansföreställningar för barn och unga som "Röra" och "Vatten" som båda har getts på Gottsunda dans & teater, GDT, men också på andra ställen i landet.

Just nu är dock Anna-Klara Gustafsson föräldraledig och Sofia Gabrielsson har därför hoppat in som dansare. Hon är annars danspedagog, bland annat på Gottsunda dans & teater och på Uppsala Dansakademi.

Föreställningen "Sakna" riktar sig främst till barn mellan ett och sju år och dansarna har gett den under hösten för förskole- och skolbarn i Uppsala kommun på GDT. Idag, lördag, är det en offentlig familjeföreställning på samma scen.

– Det händer att de vuxna och pedagogerna är lite oroliga att barnen inte ska sitta still och vara tysta, men till och med de allra yngsta förskolebarnen kommer snabbt in i stämningen och magin, säger Sofia Gabrielsson.

Artikelbild

| Utbildad i USA. Uppsalafödda dansaren Ege Ozdogan har fått sin professionella dansutbildning vid ansedda The Ailey school i New York.

De brukar också inleda med att säga att de inte ska prata alls under föreställningen, men att det inte gör något om publiken inte är helt tyst. Efteråt har de en workshop, där barnen "får måla med hemlig färg" om sina känslor efter föreställningen.

Musiken är specialskriven av Dijle Neva Özlem Yigitbas, som komponerat musik och spelat live i bland annat flera Riksteaterproduktioner och som också jobbar som DJ. I det lilla sceniska smakprov UNT får ingår dans till både slaviska dragspelstoner och modern elektronisk musik, samt ett och annat hönskackel.

Artikelbild

– En del musik fick kompositören i retur för omarbetning, då vi tyckte den var lite för läskig, berättar Ege Özdogan.

Dansarna har arbetat fram föreställningen tillsammans med Maria Loofhufvud. Emilia Esping, som bland annat gjort scenografi till Cirkus Cirkörs föreställning "Knitting", har gjort kostymerna och vissa attribut. Det är också hon som stickat en gigantisk tröja som är en del av scenografin, vars stora maskor har krävt stickor som egentligen är moppskaft.

Artikelbild

– Barnpubliken är faktiskt mer krävande än en vuxen publik. För oss kräver det en koncentration i uttrycken och att vi lägger in en viss "andhämtningspaus" tempomässigt någonstans i mitten.

– Särskilt roligt har det varit att dansa "Sakna" för särskolebarn. Även de hittar sin koncentration när de upplever den. En av dem blev lite ledsen - och då för att föreställningen var slut, berättar Sofia Gabrielsson.

Artikelbild

– För min del är föreställningen en personlig hyllning till min mamma som gick bort i mars förra året. Bänken i föreställningen är en present från min väninna. Den har en mässingskylt med en minnestext om henne, berättar Ege Ozdogan.

Inga repliker ingår i "Sakna", bara rörelser och musik och dansarnas rörelsespråk är tämligen universellt. I vår ska föreställningen ges i Stockholm, bland annat för nyanlända.