Två engagerade författare, två synsätt och två aktuella böcker. Åsa Mobergs bok "Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten" kommer samtidigt som den forne miljöikonen och numera kärnkraftsförespråkaren Mark Lynas "Nuclear 2.0". I USA kommer dessutom "Fukushima: The story of a nuclear disaster", där tre forskare varnar för att olyckan kan upprepa sig.

Är det en möjlighet för en intresserad läsare, lika bekymrad för framtiden i Fukushima och Tjernobyl som för skenande koldioxidutsläpp och ett rubbat ekosystem, att komma till insikt?

Åsa Moberg bodde i Gimo, en halvtimme från det planerade kärnkraftverket i Forsmark, när kärnkraften på 1970-talet blev en politisk fråga. Bygget var en sevärdhet och hon var en av de som åkte för att titta på den enorma gropen. Några år senare havererade kärnkraftverket i Harrisburg, USA, med följden att Olof Palme gjorde helt om och gick med på centerns krav på folkomröstning.

- Jag blev väldigt gripen av kärnkraftsfrågan inför omröstningen, men när den var över blev frågan iskall och har inte kommit tillbaka, berättar hon.

"Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten" är en historisk genomgång av världens kärnkraft, men lika mycket ett debattinlägg.
- Det är numera uppenbart att kärnkraft inte fungerar. Det är tråkigt att det blev så mycket som det blev, men nu har vi vår chans att få slut på det, slår hon tveklöst fast.

I böckerna "Oväder" och "Sex grader" fick Mark Lynas upp världens ögon för hur illa det är ställt med vår planet. Med en solid naturvetenskaplig grund vann han miljörörelsens hjärta - till den dagen hans förra bok kom, "Guds utvalda art".
- Jag insåg det omöjliga i att lösa problemet med enbart vind- och solkraft och tänkte om. Snart missar vi chansen att bromsa klimatförändringarna, berättar han från hemmet i Oxford.

Räddningen stavas teknik, enligt Lynas. Vi talar med varandra i var sin mobiltelefon, en självklarhet i dag. Samma tilltro borde vi ha till kärnkraft och genmodifierade grödor, pläderar han i "Guds utvalda art". Hybris, menar miljörörelsen. Själv ser Mark Lynas sitt avhopp som en följd av erövrade insikter och lägger i sin nya bok, "Nuclear 2.0", fram en mängd siffror som backar upp hans vision om en kol- och fossilfri energiförsörjning med vatten- och kärnkraft.

Mark Lynas och Åsa Moberg håller till i varsin ände av kärnkraftsskalan, men i retoriken syns likheter. De är tvärsäkra och frustrerade: varför ser vi andra inte uppenbara fakta?
- Vissa frågor går det troll i, det skapas frontlinjer som bara kan ruckas av ett generationsskifte. Men där är vi nu, säger Åsa Moberg.