Hösten är här och snart har alla blommor vissnat. Men på Galleri 1 står naturen i full blom. Glaskonstnärerna Karin Westmans och Håkan Blomquists utställning ”Vart tog alla bin vägen?” är en riktig glädjespridare. Stiliserade blommor klättrar på väggarna. Färgerna är ljusa och starka. Bäst beskrivs de som intensiva. Verken känns liksom levande. Så levande att man kan känna doften av riktiga blommor och vill se efter om de har tillräckligt med vatten.

Det är lätt att bara känna sig glad omgiven av blomsterprakten. Samtidigt ska man inte glömma bort utställningens namn. Bin och humlor är på många ställen på väg att försvinna, och utan dem inga blommor. Det finns platser i världen där man redan nu måsta pollinera träd och blommor för hand. Som så ofta är det vi människor som är bovarna i dramat.

Man kan därför tolka utställningen som en slags framtidsdystopi där inga bin och heller inga blommor längre finns, och där människan måste hålla till godo med avbildade blommor.

Artikelbild

Svek, skuld och skam kopplas till aposteln Judas som förrådde Jesus.

En utställning helt olik ”Vart tog alla bin vägen?” hittar man nere på Å-Huset.

För medeltidens kristna var begreppet synd oerhört centralt. Förhållandet till begreppet har onekligen förändrats sedan dess. Hur förhåller sig dagens sekulariserade människor till synden? Det är frågan som Michel Östlund ställer i sin utställning ”Jag och Martin Luther”.

Att besöka utställningen är som att besöka en katedral. Svarta draperier klär väggarna och dörröppningarna. Förvridna och halvt utsuddade ansikten möter besökaren. Målningarna bär namn efter apostlarna och andra bibliska figurer – allesammans kopplade till en viss synd. Färgerna är starka men dova. Jag tänker på solljus som spränger genom målade kyrkfönster.

Verken känns som delar av större målningar från medeltiden. Sådana som till större del gått förlorade men som man alltså lyckats rädda bitar av. Som om den moderna människans förhållande till begreppet synd är avskuret från det större sammanhanget. Vårt förhållande till begreppet har förändrats. Samtidigt är människan av sin natur en varelse som söker förlåtelse.

Besökaren kan vid utgången antingen köpa ett avlatsbrev, där konstnären förlåter köparen alla hens synder, eller så väljer man i stället att bekänna sina synder i en biktbok. På så sätt blir besökaren en slags medskapare till utställningen.

”Vart tog alla bina vägen?” och ”Jag och Martin Luther” sätter människans handlingar i centrum. Det är två av de mest tankeväckande utställningarna jag har besökt på länge.