Leksaker är allvarliga ting. De är viktig rekvisita i varje barns liv och redskap för den dagliga leken. Men de är även bärare av värdefulla minnen för den som lämnat barndomen bakom sig för ganska länge sedan.

Homo ludens, den lekande människan, är en betydelsefull person bland all pretentiös vuxenhet.

En person som tycks ha insett detta är konstnären Irina Gebuhr. På smala, tillsågade träskivor har hon målat av sådana ting som kallas leksaker: plastankor, gosedjur, dockhuvuden, en röd kossa. Själv säger konstnären att hon tagit hand om sådana saker som väcker hennes empati och fantasi.

Artikelbild

| Irina Gebuhr målar gamla leksaker.

Nu har dessa bortglömda ting fått ny status som motiv för en professionell konstnärs skapande. Irina Gebuhr hör till de högskoleutbildade, etablerade konstnärerna i vårt land med en omfattande meritlista som bland annat rymmer uppgiften att hon redan 1985 tilldelades Anna-Lisa Thomsonstipendiet. 2006 designade hon frimärket "Summer by the Lake" åt Postverket, och i årets Vårsalong i Stockholm är hon en av de utvalda deltagarna.

Nu visar hon sitt lekfulla allvar i en liten utställning hos Galleri Strömbom på Sysslomansgatan i Uppsala. Där iscensätter hon små leksaksdramer i sina målningar. Som besökare i galleriet får man lätt kontakt med sina egna minnen när man betraktar Irina Gebuhrs verk. Det bortglömda väcks till liv på ett både smärtsamt och angenämt sätt.