NĂ€r jag senast sĂ„g den mĂ„ngsidiga textilkonstnĂ€ren Adina AlmĂ©n i en utstĂ€llning tillsammans med Annica Danielsson AlmĂ©n, en av Uppsalas mest formsĂ€kra keramiker, tog deras respektive verk nĂ€stan ut varandra. NĂ€r de nu, ett halvĂ„r senare, stĂ€ller ut pĂ„ nytt har de hittat en mycket sĂ€krare rytm. I vĂ„rens utstĂ€llning pĂ„ Ă huset i Uppsala kretsade deras verk kring sömnlöshet, gryning och tid. Den hĂ€r gĂ„ngen, i det glĂ€djande ambitiösa galleriet SadelmakarlĂ€ngan i Ăsterbybruk, rör de sig ocksĂ„ kring ett slags kretslopp, men av ett helt annat slag. HĂ€r Ă€r det mikroorganismer och smĂ„ men betydelsefulla detaljer som stĂ„r i fokus, och trots att flera verk ocksĂ„ ingick i den tidigare utstĂ€llningen förstĂ€rker de bĂ€gge konstnĂ€rerna hĂ€r varandras verk, istĂ€llet för tvĂ€rt om.
Det Àr alldeles tydligt att det pÄgÄr nÄgon typ av undersökning i det ljusa rummet. I mitten ligger tre förhÄllandevis stora kokonger eller kanske nötter, av Adina Almén, uppbyggda av mÄnga lager av tunn textil. De brundaskiga objekten kÀnns vÀldigt organiska och lovar en gÄtfull hemlighet. De hÀngande plexiskivor med smÄ frivirkade former pÄ gör sig mycket bra som en transparant spegel av samma gÄta, som preparat redo att lÀggas under mikroskop för att avslöja sitt mysterium. I ett par större glasskivor följer Adina Almén upp de mindre mer abstrakta verken med stora tydliga cirklar, som en antydan om naturens drift att bringa ordning.
Ett stort blĂ€strat glas hĂ€nger som en fond nĂ€ra en av rummets kortvĂ€ggar och fungerar pĂ„ samma samlande sĂ€tt för Annica Danielsson AlmĂ©ns bidrag till utstĂ€llningen. Den mĂ„ngskiktade bilden kunde vara en vattenspegel som lockar oss att dyka i, och runt om i rummet stĂ„r flera av de skatter som döljer sig i djupet. Ett par stora snĂ€ck- eller fossilformer som kan fungera som fĂ„gelbad blir lite för kommersiellt tillgĂ€ngliga, men i övrigt bildar föremĂ„len en fin kedja dĂ€r vattendroppen Ă€r ett dominerande motiv. NĂ„gra stora droppar i betong Ă€r tĂ€ckta av smĂ„ organismer i försynt blyerts â konkret, tydligt och lagom sublimt pĂ„ samma gĂ„ng. De skulpterade sovande smĂ„djur liggande pĂ„ höga rĂ„a piedestaler i betong, som Danielsson AlmĂ©n ocksĂ„ visat tidigare, blir hĂ€r betydligt mindre gulliga Ă€n tidigare. NĂ€stan som om den rara tuppluren blivit en evig vila och skulpturerna smĂ„ minnesbilder av det som varit ett av mĂ„nga stopp i ett evigt kretslopp. En utmĂ€rkt presentation.