Om man som jag precis har flyttat in i ett lutande hus så känns Charlotte Nordins maffiga installation av uppländsk lera väldigt påtaglig. Men behöver förstås inte leva på en sjunkande lerbotten för att nå fram till den väldiga halvtorra massan som organiskt växer i ett av rummen på Köttinspektionen.

Tvärtom, faktiskt. Det finns någonting förment mänskligt över leran. I synnerhet när den presenteras i sin råaste form. Nordins massa växer och formulerar ett landskap eller rum i rummet. Den som vill kan dessutom ta en form och bygga vidare på den knubbiga rauk som blivit rummets fokuseringspunkt – och därmed möjligen återknyta till barnets oförfalskade glädje över att köra ner händerna i en stor hög med trolldeg eller ett oväntat fynd av blålera på badplatsen.

I de andra rummen på Köttinspektionen står en serie glaserade objekt i lergods, ”Serendipity”, av Anna Tedestam. Om Charlotte Nordins tolkning av den gemensamma utställningsrubriken ”Ytan under” bär en viss bokstavlighet genom att lyfta fram det som finns under våra fötter, så tar Anna Tedestam en symbolisk väg och presenterar ett slags skuggvärld där bekanta föremål och figurer kläs i någonting mer svårbestämbart som tangerar både grotesk och gurlesk.

Men också hos Tedestam finns det stort mått av homo ludens, den lekande människan. Serendipity betyder ju ungefär lycklig slump och former, texturer och färger har lekts fram med en viss grad av obestämbarhet.

En uppenbar referens och förebild för Tedestams arbete hittar man för övrigt i Klara Kristalova, vars på en gång uppsluppna och mörkt påträngande menageri inte skulle ha några problem att känna sig hemma bland Tedestams objekt.

En liten mossgrön walkie talkie, ”Skogstelefon”, sticker ut och ger trots sin relativt begränsade storlek en narrativ tyngd till helheten, som med organiska och vindlande former blir ett slags bubblande dystopiskt men inte alls dystert ruinlandskap.

Ett gäng tändstickor bryter av genom en stor grad av realism, och går från naturlig storlek till det gigantiska.

”Under ytan" utgör ett fint möte mellan de utställande, men också två separat starka uttryck. Köttinspektionen fortsätter med andra ord att utgöra en omistlig del av Uppsalas ganska begränsade utbud.

Har man ännu inte sett utställningen gör man sig en tjänst genom att göra det. Under helgens kulturnatt kommer Charlotte Nordin dessutom att under ett performance bygga vidare på sitt lerlandskap. Ta det som ett tips.