Det blev ingen performance med ett väldigt stenblock hängande några centimeter över konstnären Boris Nieslonys huvud. Det berömda verket fick inte myndigheternas tillstånd i det försiktiga Sverige. I stället kunde lördagsflanörer på Celsiuspromenaden se Nieslonys Sisyfosarbete att med hjälp av kroppen förflytta nio stenbumlingar om vardera 15 kilo längs gågatan.
Konstnären balanserade dessa metaforer för livets tyngd och plåga med hjälp av huvud, nacke, bröst, famn och rygg, rullande på stenbeläggningen, hoppande över övriga stenar eller krypande med stenens hela tyngd på nacken, ända tills krafterna tröt och den imponerande föreställningen avslutades med de nio stenarna upplagda som en barriär tvärs över gatan.

Den internationella performancefestivalen som avslutades på söndagen blev en konstfest med en rad höjdpunkter. Lördagsmorgonens vänliga föreställning i ett av skyltfönstren mot gågatan bjöd på stillsam anrättning av föda (Mature Woman med Vlasta Delimar, Kroatien), medan en dramatisk kroppslig installation om alla livets smärtor och förluster visades på Västgötaspången (Gravity-Eight med Hiroko Tsuchimoto, Japan). Ett videotek i Uppsalas nyaste konstgalleri Konsthuset och Artist talk där och på Konstmuseet stod också på festivalprogrammet.

Konstmuseet var också platsen för en av festivalens absoluta höjdpunkter, konstnären Jason Lims performance Duet with Honey, som visades på lördagskvällen. I Venedig 2007 svarade Jason Lim för ett av biennalens mest minnesvärda bidrag med sin nedstörtade venezianska ljuskrona i Singapores utställning i ett av Venedigs praktfulla palats.

Artikelbild

| Gravity-Eight. Hiroko Tsuchimotos performance på Västgötaspången.

I Uppsala genomförde Lim sitt verk i största koncentration och en nästan andaktsfylld tystnad och allvar. Liksom svävande över golvet, sittande på en stol placerad på upp- och-nedvända dricksglas, lät konstnären sig långsamt översköljas av droppande honung som likt flytande guld rann nerför hans ansikte och kropp. Verket blev en levande gestaltning i tid och rum av uthållighet, inåtvänt lyssnande och stillhet; en föreställning till långsamhetens och tystnadens lov. Lims medaktör i denna magiska duett var en liten snigel, som oändligt sakta förflyttade sig med sitt hus över konstnärens händer och kropp medan den gyllene honungen fortsatte att strila ner från taket.

Performancekonsten med sitt nära släktskap till flera andra konstarter som dans, teater och skulptur, fick med den här festivalen stort publikt genomslag i Uppsala. Många var de besökare som ville se hur konstnärerna med sina kroppar som material byggde rörliga, levande skulpturer här och nu.
Konstnärlig ledare var butohkonstnären SU-EN i samarbete med Uppsala konstmuseum. På söndagsmorgonen genomförde hon tillsammans med Jason Lim den senares performance Red String på Lycksalighetens ö i stadsparken. Det blev en stillsam, estetisk undersökning av tidens obönhörliga gång och av kroppars inbördes relationer, utförd av två betydande konstnärer i känsligt samarbete.