– Det är helt naturligt att det främst är humanister och personer inom kultursfären som uttalar sig om krisen. Samtidigt ska man komma ihåg att krishantering inte är en humanistisk utan en samhällsvetenskaplig specialitet, säger Leif Lewin.

Att totalt fem ledamöter lämnat sina stolar inom loppet av en vecka och att Akademien i praktiken bara består av elva ledamöter är förstås inget annat än en kris. Leif Lewin menar att det är viktigt att inte gripas av panik eller låta undergångsstämningen ta överhanden. Här kan exemplet EU vara bra att jämföra med.

– EU har drabbats av den ena krisen efter den andra. Men som EU:s grundare Jean Monnet sade så innebär kriser i själva verket möjligheter. Det är alltså inte säkert att allt blir bra, men chansen finns. Det gäller också för Svenska Akademien. Krisen kan leda till en förnyelse och en förbättring, säger han.

Artikelbild

| Ola Larsmo

Men kan man jämföra en politisk organisation som EU med en institution som Svenska Akademien vars stadgar är från 1700-talet?

– Ja, det handlar om kollektivt beslutsfattande i bägge fallen. När en grupp människor ska komma överens slutar det ibland med olyckliga beslut, det ligger i det kollektiva beslutsfattandets logik.

Vad tror du om framtiden för Akademien?

– Jag tror att det står och väger. Det är nog 50–50 mellan att det å ena sidan går i stå och blir en total undergång eller å andra sidan blir en förnyelse och fortsättning trots allt.

Artikelbild

| Maria Weimer (L)

En som har en mer pessimistisk syn på Svenska Akademiens närmaste framtid är Uppsalaförfattaren Ola Larsmo. Han tror inte att något gott kan komma ur krisen, mycket på grund av att ständiga sekreteraren Sara Danius tvingats lämna sin stol.

– Som sekreterare hanterade hon krisen enligt regelboken när avslöjandena om Kulturprofilen exploderade i höstas och hon har ju också fått beröm av professionella krishanterare. Nu gör man sig alltså av med henne, konstaterar Ola Larsmo, som befarar att det nödvändiga moderniseringsarbetet nu riskerar att avstanna.

Ola Larsmo fruktar också att Akademien nu har förminskat sin betydelse i offentligheteten förutsatt att inget märkvärdigt händer. Det kommer i sin tur att vara till stor skada för dess viktiga arbete, till exempel ordboken, stöd till svensk litteratur och vidareutveckling av svenskan i skolan, sådant som Akademien står bakom.

Oron för att Svenska Akademiens arbete blir lidande delas av Maria Weimer (L), riksdagsledamot från Uppsala. Hon påpekar också att hela Sverigebilden riskerar att skadas.

– Att Akademiens första kvinnliga ordförande tvingas avgå som en indirekt följd av att en man anklagats för sexuella övergrepp ger ju jättekonstiga signaler, säger Maria Weimer.

Hon påpekar att exempelvis New York Times har en sådan vinkel i en artikel på fredagen. Där lyder rubriken ”In Nobel Scandal, a Man Is Accused of Sexual Misconduct. A Woman Takes the Fall.”

– Det är förstås något som rimmar illa med bilden av Sverige som ett jämställt land, säger Maria Weimer.

Maria Weimer är också kritisk mot den pajkastning som exempelvis Akademiledamoten Horace Engdahl ägnat sig åt genom att öppet kritisera Sara Danius. I en debattartikel skrev han bland annat att Danius är den ständiga sekreterare som lyckats sämst med sin uppgift.

– Det är förstås helt oacceptabelt oavsett könsperspektivet plus att det är väldigt oproffsigt. Det är det första man får lära sig i politiken, att inte öppet kritisera partikamrater.

Det Maria Weimer nu hoppas på är ett omtag och modernare stadgar som innebär att akademiledamöter inte väljs in på livstid.