Hästsporten har sitt ursprung i traditionellt maskulina miljöer som militären och jordbruket. Hästkarlen var en man långt in på 1960-talet, och hästar förknippades med risker, med styrka och med hårt kroppsarbete.
Detta speglades även i skönlitteraturen. De tidiga hästböckerna handlade ofta om pojkar som tämjer vilda, bångstyriga hästar, stödda av äldre män med gedigen kunskap om hästar. En annan genre var berättelser ur en vildhästs perspektiv.
I takt med att ridsporten alltmer har kommit att domineras av kvinnor, har även hästlitteraturen fått en tydlig kvinnlig prägel. Författarna är kvinnor och karaktärerna flickor. Och läsarna är flickor, främst i 9-12-årsåldern. Nu står tamhästen och drömmen om en egen ponny i centrum och berättelserna utspelar sig ofta på en ridskola eller på ett ridläger.

Susanna Hedenborg, docent vid Institutionen för ekonomisk historia vid Uppsala universitet, samt verksam vid enheten för idrottsvetenskap vid ­Malmö högskola, har analyserat tre populära hästböcker från tre olika tidsepoker, Den svarta hingsten (1941) av Walter Farley, Britta och Silver (1966) av Lisbeth Panke och Klara, färdiga, gå (1999) av Pia Hagmar. Studien är en del i ett arbete om galoppsportens och ridsportens historia i Sverige under 1900-talet.
Feminiseringen av hästboken är tydlig över tid, menar Susanna Hedenborg. Hästboken, liksom stallet, har utvecklats till en tjejzon. Men en tjejzon där den traditionella kvinnorollen delvis är upplöst.
- Stallarbetet skildras som tufft och fysiskt krävande. Och ramlar man av hästen, är det bara att bita ihop och sitta upp igen. Det militära idealet lever kvar, ett ideal som man normalt inte förknippar med kvinnlighet. Och inte heller med aktiviteter för dagens barn, som lever skyddat och ofta utan eget ansvar, säger Susanna Hedenborg.
Men Susanna Hedenborg kan också se hur skildringarna med tiden blir mindre våghalsiga och farofyllda. Visserligen är stallarbetet fortfarande tungt i Klara, färdiga, gå. Men olycksriskerna har tonats ned jämfört med i de andra böckerna. I stället är relationer till föräldrar och kompisar viktigare.
- Familjens ökade betydelse är en uttyck för feminiseringen av hästboken. Farorna finns visserligen kvar. Men för Klara är det snarare psykologiskt än fysiskt jobbigt, säger Susanna Hedenborg.