När den unga Yeong-hye efter att ha haft en blodig mardröm bestämmer sig för att bli vegetarian väcker hon bestörtning, förakt och ilska. I sin mans ögon har hon hittills varit en perfekt hustru: foglig, kravlös, tystlåten, plikttrogen och – vilket var det främsta skälet till att han en gång valde henne - ”den mest alldagliga kvinnan i världen”. När hon i sin plötsligt påkomna vägran att ens komma i närheten av en köttbit även sluter sig inne i sig själv och börjar negligera sin omgivning svarar maken med att våldta henne och hennes far misshandlar henne under ett försök till tvångsmatning. Sydkoreanska Han Kangs ”Vegetarianen”, efter ”Levande och döda” hennes andra roman som utkommer på svenska, är ett brutalt och sorgligt familjedrama. Det utspelar sig i dagens Seoul men gränsen mellan dröm och verklighet hålls flytande berättelsen igenom, vilket ger romanen en stark poetisk laddning.

”Vegetarianen” består av tre kortromaner: ”Vegetarianen”, ”Mongolmärket” och ”Flammande träd”. Berättelsen om Yeong-hyes uppror och om den kedja tragiska händelser som familjens våldsamma reaktion utlöser utgör den sammanbindande länken mellan dem. Inte i någon av delarna får dock den rebelliska vegetarianen vara berättelsens huvudperson eller dess röst. Endast i romanens drömscener anar läsaren att det är hon som talar. I stället förblir hon ett föremål för andras berättelser och orsaken till omvälvande händelser i deras liv; I ”Vegetarianen” är det hennes man, kallad för ”herr Cheong”, som får ge sin version av vad han själv och omgivningen ser som början på hennes psykiska sjukdom. ”Mongolmärket” handlar om hennes svåger, en videokonstnär. Hans projekt att täcka sina modellers kroppar med bilder av stora, prunkande blommor och att sedan låta personerna älska framför kameran bottnar i grunden i begär efter Yeong-hye. Och i ”Flammande träd” är det hennes syster In-hye, vars livskris gestaltas med hjälp av berättelsen om den på mentalsjukhus borttynande Yeong-hye.

Genom att hela tiden låta andra berätta om Yeong-hye förstärker Han Kang den objektifiering som den unga kvinnan utsätts för. Också på handlingens nivå spelar Yeong-hyes tystlåtenhet en viktig roll. Hos Han Kang finns en liknande symbolisk koppling mellan maten och språket, där båda involverar munnen, som Gilles Deleuse hittar hos Franz Kafka. Men där talet hos Kafka sägs kräva fasta, är fastan i ”Vegetarianen” något som tvärtom förstärker huvudpersonens vägran att tala. Medan hennes vegetarianism sakta övergår i anorexi slutar hon gradvis att kommunicera med omgivningen. Hon tycks längta efter att undgå sin mänskliga skepnad och att bli ett träd. Tystnaden för även tankarna till det romantiska koncept av vegetarianism som Timothy Morton har analyserat hos poeten Percy Bysshe Shelley och enligt vilket människan måste lyssna till naturens oartikulerade skrik för att bli en mer human varelse.

Yeong-hyes tystnad kan samtidigt tolkas som en akt av motstånd mot det våld som genomsyrar världen. Titeln till trots är det nämligen inte vegetarianismen som ”Vegetarianen” i första hand handlar om även om detta motiv också berör synen på normbrott i det koreanska samhället. Det är våldets olika skepnader, även om dessa gestaltas på ett helt annat sätt än i ”Levande och döda”. Som Han Kang själv nämner i en intervju i World Literature Today är våld som en oundviklig del av människans liv ett ämne som hon i sina romaner vill utforska på djupet. Samtidigt säger hon sig vara ständigt medveten om språkets precision och frustrerad över dess otillräcklighet, något som hennes kvinnliga romangestalter också får uppleva. Det får mig att tänka på vad Virginia Woolf sade i den legendariska inspelningen från 1937 om att arbeta med ord.

Gränsen mellan romangestalternas kroppar tycks ofta smälta samman med växtriket, ett motiv som liksom den subtilt inflätade fågelsymboliken känns igen från sagorna från alla världens hörn. Yeong-hyes önskan att förvandlas till ett träd och de blommor som målas på hennes och andra kroppar signalerar såväl fertilitet som förgänglighet, något som förstärker romanens genomgående starka erotiska laddning. Och när In-hye i slutscenen ser på trädkronornas ”gröna eld” tycks hon nästa vänta sig att höra deras röst. Jag ser framför mig än sköra österländska träsnitt med blommor, träd och fåglar, än något i stil med Josef Franks böljande blommönster. Men jag lämnar mycket mer åt läsaren att upptäcka i det som kanske blir en av det här årets bästa och vackrast utgivna romaner.

kultur@unt.se