Genom ett språk som blandar drama med dokumentär tas läsaren med på en flygtur som börjar i svensk inrikespolitik 1856 när Lindberghs farfar Ola Månsson, invald i riksdagens bondestånd, under skandalartade former lämnar sin post och emigrerar till det nya landet med sin 30 år yngre älskarinna och deras sex månader gamla son.

Tidigt fascineras Lindbergh av flygmaskinen.

När bröderna Wright gör sin första lyckade flygning 1903 är han inte mer än ett år gammal, och det dröjer innan deras flygtur uppmärksammas. Själv var Lindbergh mycket optimistisk vad gällde flygmaskinen - den skulle föra världens människor närmare varandra, missförstånd och gränser suddas ut.

Artikelbild

Pionjär. Svensk-amerikanen Charles Lindbergh framför sitt plan "The Spirit of St. Louis", år 1927.

Det är som postflygspilot Charles Lindbergh närmar sig sin bragd. Han får hjälp med finansieringen och överser själv byggandet av planet som ska ta honom över Atlanten. I prispotten låg 25,000 dollar.

The Spirit of St.Louis som planet får heta lyfter från New York den 20 maj 1927. I efterhand erkänner Lindbergh att det svåraste på resan varit kampen mot sömnen. När han landar på flygfältet utanför Paris tas han emot av ett ändlöst folkhav. Man har läst om amerikanen i pressen och att han nu lyckats är ett genombrott utan jämförelse.

Vissa kallade detta för den största nyhetshändelsen sedan Jesus korsfästelse, kanske inte något vi idag skulle hålla med om, men om något är formuleringen ett bra mått på hur sensationellt detta var.

Möjligen har Lindberghs bedrift sedan dess överskuggats av Armstrongs månvandring.

Att Lindbergh hyste en politisk läggning går inte att hymla med. Han var inte bara sonson till en svensk riksdagsman, och son till en amerikansk kongressledamot - det fanns de som starkt hävdade att Lindbergh enkelt skulle ha vunnit ett presidentval om han velat, i samband med den explosionsartade mediala uppmärksamhet som följde hans stordåd.

När andra världskriget kommer är han frontfigur för America First-rörelsen, de som vill att USA inte ska gå med i kriget. Den vita rasen ska inte kriga mot sig själv, menade Lindbergh.

Efter kriget hävdar han att USA:s misstag var att gå i djävulspakt med Sovjet för att besegra Hitler och inte tvärtom, något han kommer att stå fast vid trots de överväldigande bevisen för nazismens brott.

En biografi över Charles Lindbergh kan välja att psykologisera och försöka förstå en komplex person med tvivelaktiga politiska resonemang, beblandning med kända antisemiter och rasbiologer, en man som efter sin död visade sig ha haft ett flertal utomäktenskapliga familjer runt om i Europa, en man som fick lida berömmelsens värsta plågor i och med sitt förintade privatliv och förlusten av sin förstfödde son i ett berömt kidnappningsdrama.

Men det när det gäller Charles Lindbergh räcker inte de bevarade källorna till. Ett försök att förstå honom är dömt att misslyckas. Pehrson väljer istället mycket klokt att använda Lindbergh som en infallsvinkel för en av världshistoriens mest omvälvande epoker.

I boken knyts inte bara den svenska emigrationen till USA ihop med bägge världskrigen utan också uppkomsten av skvallerpress och teknologiska uppfinningar. Bröderna Wright, J P Morgan, W R Hearst, Henry Ford, Hermann Göring, Alexis Carrel och Walt Disney flimrar förbi tillsammans med amerikanska presidenter och Musse Piggs födelse.

Lindbergh uppvisas som en nyckel till den omvälvande tiden som är första halvan av 1900-talet - mitt i alltihop finns han, ”le boy”, svensken som öppnade dörren till den moderna världen.