Bokrecension Lviv som också hetat Lwow och Lemberg är en stad av Stockholms storlek.

Idag ligger staden i Ukraina, under mellankrigstiden var detta område en del av Polen. Före andra världskriget var ungefär en tredjedel av invånarna judar. Av dessa överlevde bara några hundra nazisternas massmord.

Desto märkligare är det att två judiska jurister som skapade begreppen brott mot mänskligheten och folkmord kommer från just denna stad. Den internationella rätten hade tidigare nonchalerat vad stater gjorde mot sina egna medborgare.

Man kan hävda att det var nazisternas gräsligheter som framtvingade en ny syn. Den rättsliga grunden för detta formulerades av Hersch Lauterpacht och Raphaël Lemkin. De var inbördes totalt oense om hur den brottslighet de definierade skulle bekämpas.

Lauterpacht utgick från att brotten drabbade enskilda människor och att det var på dessas vägnar som den internationella rätten måste kunna agera. Lemkin såg hur nazisterna ville utrota hela folk och utplåna deras kultur. Det var dessa brott han betecknade som folkmord eller med det internationella begrepp som han skapade: genocide.

Om dessa två jurister och betydelsen av deras insatser för krigsförbrytarrättegången i Nürnberg har Philippe Sands skrivit en lysande och mycket originell bok. Sands är en brittisk jurist, specialist på internationell rätt. Det var när han blev inbjuden att hålla en föreläsning i Lviv som han kom att upptäcka att både Lauterpacht och Lemkin hade sitt ursprung där, samtidigt som hans egen familj på moderns sida också var därifrån. I boken får vi följa hans parallella forskningar om de två juristerna och hans letande efter ödet för hans egen släkt.

Sands judiska morfar Leon Buchholtz flyttar i unga år till Wien. I Wien gifter han sig med Rita och de får ett barn ungefär samtidigt med att Österrike ansluts till Hitlers stortyska rike. Sedan börjar mysterierna kring denna del av Sands familj.

Leon tar sig redan 1939 ensam till Paris. Kort därefter smugglar en brittisk kvinna ut hans dotter från Österrike till fadern. Rita stannar i Wien, men lyckas obegripligt nog ta sig därifrån 1941 och återförenas med maken. Varför reste Leon ensam och varför stannade Rita? Vem var kvinnan som smugglade ut lilla Rose som blev Philippe Sands mamma?

Sands genomför ett spännande detektivarbete med utgångspunkt från några bilder som hans morfar lämnat efter sig. Det för honom inte bara till Wien utan också till USA där han hittar några viktiga pusselbitar. Det är djupt fascinerande att följa honom på den resan.

Hersch Lauterpacht började sina studier vid universitet i dåvarande Lwow under första världskriget. Men 1919 stängdes universitetet för judar som han (det fanns statsstyrd antisemitism före Hitler) och han beger sig då till Wien där han fullbordar sina studier och skriver en doktorsavhandling om Nationernas Förbund.

Han gifte sig med Rachel som var musikstuderande och för att ge henne chansen att studera på Royal College of Music i London emigrerade paret till England redan 1923. Han lärde sig snabbt engelska och skrev så småningom sin tredje doktorsavhandling och blev 1928 lektor vid London School of Economics. Senare fick han en professur i Cambridge. Hans avgörande insats blev den juridiska kampen för ett internationellt skydd för mänskliga rättigheter.

Raphaël Lemkin blev kvar i Polen ända till början av andra världskriget, Han arbetade som åklagare där och undervisade samtidigt vid ett universitet i Warszawa. Han insåg tidigt det hot som Adolf Hitlers maktövertagande i Tyskland innebar. Han sökte skapa lagar för att skydda mot ”barbari” och utrotning av folkgrupper.

När kriget kom lyckades han fly till Sverige. Han uppehöll sig ett helt år i Stockholm där han samlade alla tillgängliga dokument om nazisternas olika övergrepp. 1941 fick han ett erbjudande om en forskartjänst vid universitet i Durham i North Carolina och påbörjade en mödosam färd till USA via Sovjetunionen.

Han kämpade hårt för att hans begrepp folkmord skulle accepteras som en grundbult i den internationella rätten. Länge hade han föga framgång. Han upplevdes som alltför fanatisk och Lauterpacht bekämpade honom och menade att begreppet var alltför luddigt för att bli användbart. Idag har det blivit allmänt accepterat, men också visat sig ha just de svagheter som Lauterpacht såg. Brott mot mänskligheten är mera användbart än folkmord.

Sands bok är en imponerande blandning av begripliggjord juridik och personliga öden.

Litteratur

Philippe Sands

Vägen till Nürnberg

Översättning: Manne Svensson