Trots den över fyrahundra sidor långa berättelsen om kärlek, eller snarare kärlekslängtan, hettar det aldrig riktigt till i Uppsalaförfattaren Maria Frensborgs nya ungdomsroman ”Mina smala axlars längtan”.

Den som kan sin Södergran, förstår nog vad det hela handlar om eftersom titeln är en rad ur Södergrans kanske mest kända dikt.

Ni vet den där: ”Du sökte en blomma och fann en frukt. Du sökte en källa och fann ett hav. Du sökte en kvinna och fann en själ - du är besviken.”

Fast i den här berättelsen är det snarare tonårstjejen Magda som blir missnöjd på objektet för sin trånad. För bakom fasaden döljer sig, som det brukar heta, inte en underbar prins, utan en vårtig groda som utnyttjar Magdas ungdomliga kärleksdyrkan och längtan.

Nej, lilla Jensa-pojken är nog inte mycket värre än någon annan egentligen.

Tillfället gör tjuven, för villigt serverar Magda sitt hjärta på en silverbricka. Och det trots att hon tycker sig ana något, när en medlem i det hemliga sällskapet, som hon i bokens början blir inviterad till, läser nämnda dikt.

Magda vill ”äta varenda rad för hon känner att det finns en sanning där, en nyckel.” Men meningarna är liksom för långa och sliriga, och får aldrig riktigt fäste i Magda som famlar vidare i serveringskostym. Högst tjänstvillig.

Som om det inte vore nog. Frensborg driver temat för sin idéroman ännu ett snäpp genom att låta Magda bokstavligen blir ett herrjungfruoffer serverad av Kvinnliga Gymnasieföreningen till dess manliga motsvarighet. Och liksom för att understryka det hela ytterligare, får Magda också agera sin psykiskt instabila mors ängel och barmhärtiga samarit. Ja, ni anar att temat blir väl så tydligt där på nästippen.

”Mina smala axlars längtan” är Maria Frensborgs första ungdomsbok, och hennes nionde sedan debuten 2012 med kapitelboken ”Ellen, Sorken och hemligheten”.

Och det märks dessvärre, för både språkligt men framför allt rent gestaltningsmässigt haltar romanen av övertydlighet och hemfaller till ett berättande som passar den yngre läsaren. Dessutom är romanen på tok för lång för sitt ämne. Fyrahundra sidor av svansande efter någon som uppenbarligen inte är intresserad gör att jag bara vill slänga boken i väggen i ren frustration.

Men visst, förhoppningsvis fungerar boken i avskräckande syfte. För många är vi, allt för många, som blivit förblindade av vår längtan efter kärlek.