Uppsala universitet står inför ett rektorsval. Den ständigt aktuella frågan om universitetets rätt till självbestämmande ställs på sin spets när ordföranden i universitetsstyrelsen, den i New Public Management förtjusta generaldirektören Eva-Lena Ancker efterlyser en stark ledare och pläderar för målstyrning.

Mot idén om kollegialiteten och övertygelsen om att en rektor bör vara den främste bland likar ställs det politiska etablissemangets önskan om en rektor som snarare är en myndighetschef.

Kort efter rektorsvalet faller Eva-Lena Ancker ner från Carolina Redivivas balkong några minuter före mösspåtagningen på Valborgsmässoafton…

Artikelbild

Leif Lewins ”Ogiltig frånvaro: när universitetet förlorade sin frihet” är en rapp roman som med sina dramatiska effekter och sin satiriska ton både vill roa och tala allvar.

Hos Lewin är den akademiska friheten en frihet under ansvar och frågan om hur forskarsamhället handskas med den rätt till självstyre som det ständigt åberopar löper som en röd tråd genom romanen.

Med breda penseldrag tecknar Lewin en universitetsmiljö fylld av särintressen, tysta överenskommelser, starka viljor och ideologiska paroller.

Den valberedning som – inte helt enligt reglerna - har sammankallats av den avgående rektorn, den apoplektiske kirurgen Hans Molin, är en brokig skara.

Den rymmer både en karriärlysten professor i germanistik och en kompromisslös universitetslektor i genusvetenskaplig didaktik.

Bäst är den tidigare skytteanske professorn Lewin på att skildra universitetets miljöer och nationslivet på Södermanlands-Nerikes nation där han har varit inspektor.

Just nu tycks svenska universitetsromaner uppleva en renässans.

”Ogiltig frånvaro” hör till genren men originellt nog handlar den inte i första hand om studentlivet utan om forskarsamhället och om universitetets självbild.

De som vill läsa ”Ogiltig frånvaro” som en nyckelroman får själva gissa, tolka och fundera.

Tyvärr förlorar romanen betydligt på de klichéer som här och var dyker upp i berättelsen.

Med sina beskrivningar av kvinnor som ”kurviga”, liksom med den häpnadsväckande formuleringen om hur Uppsalas kvinnor på Valborg ”försöker dra uppmärksamheten till sig genom att klä av sig (sic!) i urringat, baraxlat och kortkort” trampar romanen helt fel, och det just i en stund då en kollektiv protest mot den ständiga objektifieringen av kvinnors kroppar drar som en stormvind över världen.

Kanske var formuleringar som dessa tänkta att vara en del av satiren, men de får mig knappast att känna mig road.

Litteratur

Leif Lewin

Ogiltig frånvaro. När universitetet förlorade sin frihet