• fredag 28 april 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Vädersponsor:

Nordic noir i höstmörkret

Deckare Det finns en hel att glädjas åt i höstmörkret när det gäller den nordiska deckarutgivningen, skriver Björn G Stenberg.

Carin Gerhardsen

Falleri Fallera Falleralla

Norstedts

En del författare väljer att göra en dekalog och sedan avsluta sin bokserie. Carin Gerhardsen – som kommer till Bokens Dag 16 november - lämnar tyvärr sitt gäng efter åtta välskrivna böcker. Men som hon gör det. På slutet håller hon hur många trådar som helst i luften till synes utan problem. Och fram till dess är det oavbrutet spännande samtidigt som hon gör det nagelbitande nödvändigt att sträckläsa. De inblandade i Hammarbypolisen har blivit som ens vänner under bokseriens gång, väl så viktiga som mordutredningarna. Jag kommer att sakna dem!

Arnaldur Indriðason

Den som glömmer

Norstedts

Islänningen Arnaldur Indriðason har skrivit ett antal deckare med Erlendur Sveinsson i huvudrollen. Här tar han upp tråden från förra ”Nätter i Reykjavik” och berättar vidare om den unge Erlendur och hans mentor Marion Breim på 70-talet. Här utreder han två mord, ett som just skett och ett nästan 25 år gammalt, båda med samma utgångspunkt, den omstridda amerikanska basen i Keflavik. Författaren har kvar samma mörka stämning, samma medkänsla och lyckas med at få Island att bli en exotisk plats, inte minst matmässigt. Det är samtidigt en klassisk deckare med ledtrådar här och var och ett par luggslitna och mycket sympatiska huvudpersoner. Island rules ok!

Jo Nesbø

Midnattssol

Piratförlaget

Norske Jo Nesbø är i stort jämngammal med Arnaldur Indriðason och söker nya områden han också. Han har lämnat Harry Hole och nu står del två i hans kioskdeckarpastischer färdig. Den förra ”Blod på snö” lånade från ”hårdkokta” författare som Raymond Chandler och Mickey Spillane. Också nu är det en gravt kriminell men i grunden godhjärtad figur som har ordet. Torpeden ”Ulf” är på flykt från en maffiaboss och har hamnat i Nordnorge, bland laestadianska samer. Det är rappt och effektivt berättat, även denna gång i det hanterliga formatet och spännande samtidigt som det är gripande. Bra jobbat!

Hans Rosenfeldt & Michael Hjorth

De underkända

Norstedts

Det är ju bekant att Hans Rosenfeldt kan konsten att fabulera, i radions ”På minuten” likaväl som med manuset till tv-serien ”Bron”. Tillsammans med Michael Hjorth har han nu skrivit den femte romanen med den sorgsne sexmissbrukaren Sebastian Bergman, till yrket kriminalpsykolog, i huvudrollen. Här får han och kollegerna i Riksmordkommissionen jaga en mördare som specialiserat sig på dokusåpadeltagare, bloggare och andra som denne hävdar förstör landet. Bergman har blivit mer sympatisk för varje bok och det är som så ofta i deckare samspelet mellan huvudpersonerna som är mest intressant. Trots fantasifulla mord!

Jørn Lier Horst

Vinterstängt

Lind & Co

Norge har en stolt deckartradition, även om det oftare varit på tv än i litterär form. Jørn Lier Horst tillhör dem som bär upp den senare. Hans tidigare, ”Jakthundarna” och ”Grottmannen”, har uppvisat god klass. Det gör också den senaste där polisen William Wisting får mer eller mindre frivillig hjälp av sin dotter, Line, journalist, i jakten på en hänsynslös narkotikaliga. Det är klassiskt deckarupplägg, skickligt berättat av en duktig författare som kan konsten att bygga upp spänningen när jakten går i ett vintrigt Norge. Ett ovanligt upplägg, inte minst att en journalist skildras positivt!

Peter May

Lewis pjäserna

Modernista

De nordligaste delarna av Skottland bär stora spår av den tidiga kolonisationen av nordbor och kvalar tydligt in i nordic noir. De tidigare böckerna, ”Svarthuset” och ”Lewis Mannen”, om kommissarie Fin Macleod som återvänder till sin barndomsö Lewis tillhör det man bara ska läsa. Här borrar han djupare i det förflutna i det karga och vindpinade landskapet. En vän från uppväxten som försvann hittas omkommen i en sjö. Det återuppväcker många minnen och spöken från dess. Även här mycket skickligt och stämningsfullt fångat, även om förra boken var snäppet bättre. Suveränt hur som helst!

Lars Kepler

Playground

Albert Bonniers Förlag

Det är ju ingen hemlighet direkt att Lars Kepler är pseudonym för makarna Ahndoril. Tillsammans har de satt sitt avtryck i flera välgjorda thrillers. Välgjort är det även här, men valet av berättelse är ovanligt. Det handlar om löjtnant Jasmin Pascal-Anderson som likt en hjälte ur den grekiska mytologin får bege sig till dödsriket för att hämta sin son Dante (!). Upplägget är inte i min smak, men utmanade och snyggt hopkommet är det. Och vem vet hur det ser ut på andra sidan!

Christoffer Carlsson

Mästare, väktare, lögnare, vän

Piratförlaget

Författaren satte en ny standard med sina tidigare böcker om den trasige polisen Leo Junker. I den tredje ligger mycket av fokus på dennes mentor Charles Levin och historien tar oss med utgångspunkt i mordet på denne tillbaka till kalla krigets dagar. Det hart blivit en mörk och mäktig berättelse som hoppar mellan olika tidsplan för att skickligt knytas ihop. Christoffer Carlsson är en mycket skicklig ordhanterare som bara får läsaren att forsa vidare bland sidorna. Gärna fler!

Mons Kallentoft

Eldjägarna

Forum

Han håller fast vid sin Malin Fors, Mons Kallentoft, så man nästan misstänker att det kan bli föremål för svartsjuka i hemmet. Men så är hon en mångfacetterad kommissarie, både privat och i jobbet och har blivit levande genom böckerna. ”Eldjägarna” är den bästa i den fristående sviten inspirerad av de fyra elementen. Här får han med dagsaktuella frågor på ett bra sätt i berättelsen om ett bränt lim som hittas i skogen. Spännande och inkännande med mersmak!

Angelika Braun

Regissören

Lava Förlag

Ett ovanligt upplägg: på omslaget poserar författaren tillsammans med Per Morberg, som tydligen är tänkt att spela huvudpersonen Björn Fors, beteendevetare och brottslösare, när boken blir tv-serie. Boken känns också som ett bearbetat manus, på gott och ont. Det är bra tempo, men emellanåt blir det för mycket dialog. Men gör sig kanske bättre som film. Intressant debut dock!

Denise Rudberg

När klockan slår fem

Forum

Denise Rudberg kallar sin serie med deckare för ”elegant crime”. Det innebär at man får veta vad de inblandade äter, dricker och har för kläder. Samt att alla bor fint i Stockholm. Kollegan Jonas Kihlander föreslog fyndigt beteckningen ”Krim-krams”. Betecknande nog tackar hon en annan i krams-genren, Camilla Läckberg på omslaget. Det säger något, även om Rudberg har et bättre persongalleri med åklagarsekreterare Marianne Jidhoff i spetsen. Bitvis är det riktigt bra, men helheten svajar.

 
 

Litteratur

Fler litteraturrecensioner