Tidskrönika och kärleksroman. Så kan Alexander Cavalieratos debutroman ”Släpp ingen jävel över bron” rubriceras. Den handlar om enskildas öden, skuggade av svensk kommunistskräck och dess följder under andra världskriget.

Med mild ironi och med känsla för unga människors sårbarhet tecknar Cavalieratos sitt kärlekspar, Karl och Viola.

Den osäkre Karl har 1939 övergett landsbygd och Jesus för Stockholm och Stalin. Han svälter och far illa tills han blir handräckning åt den snälle vaktmästaren på Stockholms högskola.

I Finland bombar ryssarna Helsingfors. Och en utrensningsvåg mot kommunister sveper genom Sverige. Några av dem förs till hemliga koncentrationsläger. Karl hamnar på lägret Storsien långt norrut utan att fatta någonting. När han så småningom går under är det emellertid av andra och futtigare skäl än ideologiska.

Den fokuserade Viola är katt bland hermelinerna på Stockholms högskola. Hon går spikrakt mot sitt mål, att sticka från Sverige till Frankrike.

Det anar varken hennes fästman, den 20 år äldre Sixten med tassarna inne bland Sveriges makthavare, eller det förälskade vaktmästarbiträdet Karl. Den förre har fastställt datumet för bröllopet, den senare har snott uppgifter om en tenta åt Viola på ett professorsrum.

Genom romanens titel ”Släpp ingen jävel över bron”, hämtad från Johan Ludvig Runebergs dikverk "Fänrik Ståls Sägner", knyter Alexander Cavalieratos samman två ögonblick i historien då finländare vägrat låta sig besegras av sin mäktiga ryska granne.

Romanen är bra men inte alltigenom. Intressanta är dess ögonblicksbilder från krigsåren med kokslov för skolbarn och varmvatten bara vissa dagar medan festen fortsätter i salongerna. Man påminns också om den skam som drabbade Sverige, när svenska regeringen sa nej till att bistå Finland med trupp mot Sovjet. Och om att brutalitet fanns också utanför nazism och stalinism.

Karls och Violas personliga utveckling är en av bokens starkaste kvaliteter. Han, den valpige 21-åringen som drömmer om stordåd inför Viola, tvingas till brutalt uppvaknande. Och hon, den benhårt egoistiska, visar sig kunna sätta in allt hon har av tanke- och handlingsförmåga på att slåss för killen hon älskar.

Ibland nästan skamlös känslosamhet och en intrig som bitvis är rörig drar ner bokens kvalitet, men för övrigt är den ett intressant exempel på att någon 2018 vågar skriva en roman av hederligt gammaldags snitt.