– Vi har valt att berätta historien genom en grupp människor på flykt i en obestämd, postapokalyptisk framtid. De samlas i ett nedbrunnet bibliotek och börjar berätta historier för varandra, säger Dennis Sandin som regisserar föreställningen.
Kärnberättelsen rör brandmannen Guy Montag som tillsammans med sina kollegor arbetar med att bränna böcker. Staten anser nämligen litteraturen vara distraherande och tråkig för medborgarna. Istället serveras nyheter och underhållning på stora tv-skärmar. Romanen skrevs 1953, mitt i McCarthys och kommunistjakternas USA, och har sedan dess bland annat blivit film i regi av Francois Truffaut (1966).
David Lenneman, som spelar Guy Montag, har viss erfarenhet av att agera i dystopiska sammanhang. Han har till exempel medverkat i Riksteaterns uppsättning av en annan framtidsklassiker, George Orwells ”1984”, för ett par år sedan.
– Guy Montag är långtifrån någon hjälte, han är en vanlig man som går till jobbet varje dag. Men han försöker desperat finna sin identitet, trots att han har dålig kontakt med sina känslor. Så en dag får han syn på en spricka i den värld han lever i, berättar David Lenneman.
– Det gäller att hantera att saker inte är som man tror sig veta att de är. Montag är en fantastisk roll, han gör en otrolig resa.
Montag möter en granne, Clarisse, spelad av Anna Maria Granlund, som pratar med honom om växter och natur. Hon introducerar honom för en pensionerad litteraturprofessor. Ett intresse väcks hos Montag för andra värden och det leder honom iväg från vad som denna framtida statsapparat anser vara rätt och riktigt för människor.
– Vad händer om bildning skulle bli fult?. Brandchefen har stora delar av sitt känsloregister helt bortkopplad för att alls fungera och det gäller också Montag i början. I Ray Bradburys roman tar bilderna över människornas upplevelser i stället för text, säger Dennis Sanden.
Någon plakatteater vill han inte göra, men gärna en diskussionspjäs. Han berättar att han är fascinerad av dystopier och hade från början tänkt sätta upp en annan klassiker, nämligen just ”1984”. Dramatikern Lucia Cajchanova föreslog den här istället och det är hon som har gjort en ny dramatisering av boken.
Hon skriver på Stadsteaterns blogg: ”Vissa saker Bradbury skrev om framtiden känns förvånansvärt aktuella idag. Han skrev att alla tittade på skärmar mest hela tiden och medicinerade sig själva med tabletter för att stabilisera stämningsläget. Samtidigt är kvinnorna i romanen hemmafruar som tittar på skärmar och männen de som är kulturbärare. Så har det inte riktigt blivit i verkligheten. Annat känns överraskande men ändå inte främmande. Som skildringar av människor på flykt som ett slags hjältar. De är bärare av berättelser och mod och insikter.”
Dennis Sandin och David Lenneman menar att själva genren, dystopier, ligger väl i tiden. Filmer som ”Hunger games” och tv-serien ”The handmaids tale” har gjort att intresset har ökat. En ny amerikansk filmatisering av ”Fahrenheit 451” är på gång i höst.
– Vi måste ständigt återuppfinna oss själva i en föränderlig värld. Jag gillar att berätta historier där saker står på spel och att det är upp till oss om vi vill förändra och rädda världen, säger Dennis Sandin.
Övriga medverkande i föreställningen är Crister Olsson i rollen som professorn och Malin Arvidsson spelar brandmannens fru. Nina Fransson har gjort scenografi och kostym och Mikael Svanevik har skrivit musik. Denna nya dramatisering av ”Fahrenheit 451” har premiär fredag 6 oktober på lilla scenen.