• onsdag 26 november 2014
Hardcore Superstar och Horisont till Uppsa... Hårdrock Hårdrock
Vädersponsor:

Lovvärt för Uppsalas danskonst

Länge har Uppsalas moderna dansscen lidit av ett lillasysterskomplex gentemot huvudstaden. Projektet Kropp är ett lovvärt försök att ge dansen mer utrymme.

Länge har Uppsala lidit av ett lillasysterskomplex gentemot huvudstaden när det gäller modern danskonst. Visst har det funnits scener för dansuppträdanden, men inte i någon friare form med plats för föreläsningar och workshops likt Stockholms Weld och Site.

Nu har Almungebaserade bhutodansaren och koreografen Su-En tröttnat på detta tomrum och därför startat projektet Kropp – en plattform för nutida internationell danskonst – på Konserthuset i Uppsala. Syftet är att ge plats åt den mer experimenterande och improviserande dansen.

Temat för premiären av Kropp var Vad är koreografi? Med den frågan inledde curatorn Su-En ett samtal med de för kvällen inbjudna koreograferna Anne Külper, Marie Fahlin, Rebecca Chentinell och Shintaro Oue. Anne Külper pekade på det visuella i koreografin med inre bilder som kommer till henne, medan Shintaro Oue berörde de ramar han menar är förutsättningen för all koreografi: ”Ramar ger dig frihet – utan ramar finns ingen frihet.” Man gick in på de olika rollerna för koreografer respektive dansare, och också på frågan om hur mycket koreografen faktiskt ska styra.

Marie Fahlin och Rebecca Chentinell berättade även om det egna initiativet Koreografiska Konstitutet, som bland annat arrangerar dansfestivalen festival:display. Efter att ha sett filmen från 2011 års Moderna museet-baserade festival, kan man inte annat än spänt vänta på nästa festival:display som äger rum i Stockholm i sommar.

Alla koreografer visade också upp delar av sitt arbete i form av dansstycken och dansfilm. Marie Fahlin utforskade tillsammans med skulptören Jenny Berntsson materiens möjligheter och begränsningar i ett dansstycke man gärna hade sett mer av, och Shintaro Oue fick publiken att både skratta och hålla andan med sitt lekfulla och maktbetonade dansverk.

En sista reflexion utöver kvällens program – varför bygga ett helt konserthus med den kostnad det innebär, för att sedan bara utnyttja ett av de minsta rummen under en kväll? Tänk om man tagit med i planeringen alla de fria kulturutövare som kunde ha haft glädje av lokaler i huset, och byggt till studior för möten och improvisation. Då hade Uppsala på allvar kunnat utmana huvudstaden när det gäller det fria kulturlivet.

Fotnot: Nästa Kropp äger rum på Konserthuset den 28 april.

 

Kultur & Nöje