”De avsuttna måste förmås sitta upp igen.” Så slutade jag min krönika om Svenska Akademien i UNT den 6 april i år. Inte för att jag är någon spågubbe, men nu har det hänt. Sara Danius, Peter Englund och Kjell Espmark tar upp kontakten med Akademien, åtminstone tillfälligt, för att Akademien skall kunna välja in nya ledamöter. De tre släpper också kravet på att Horace Engdahl måste avgå. Akademiens arbete och överlevnad är för dem viktigare än personfrågorna.

Det är numera möjligt, efter en stadgeändring, att avgå ur Akademien. Kerstin Ekman har släppts fri. Lotta Lotass har sorgligt nog lämnat, och det har inte med den här affären att göra. Klas Östergren och Sara Stridsberg har avgått. Katarina Frostenson har tagit en paus, mera därom nedan.

Många debattörer har investerat av sitt kulturella kaptial, ofta stora summor, i tanken att Akademien är döende. Uppenbarligen vill de ha oinskränkt makt över det kulturella fältet utan att behöva besväras av en åldrig och otidsenlig institution som Akademien. Åldern och otidsenligheten är nog snarare en tillgång i en tid då det kulturella klimatet är lika lynnigt och livsfarligt som det atmosfäriska.

De tre som nu närmar sig Akademien igen har grepp om de långa linjerna. Vi får hoppas att de håller ordning också på framtidens trådar och väljer in kloka människor i Akademien. Deras viktigaste uppdrag blir att hålla församlingen så fri som det bara går från kotteribildningar. Det räcker med de ledamöter från den gamla KRIS-kretsen som redan sitter där. Den tillfälligt utträdda Katarina Frostenson hör dit, och hon bör inte komma tillbaka eftersom hon uppenbart gjort sig skyldig till jäv.

Nobelstiftelsen som står för pengarna till Nobelpriset har ifrågasatt Akademiens moraliska rätt att utdela priset. Detta är ett utmärkt påtryckningsmedel för förändringar, och detta spel pågår fortfarande. I marginalen skymtar jag ett politiskt korrekt initiativ som kallas Den nya akademien. Man försöker lansera nåt slags alternativt Nobelpris i litteratur. Fyra författare är nominerade. Vi bör mejla dem och varna för priset. Om de tar emot det får de aldrig ett riktigt Nobelpris.

I övrigt inväntar vi två rättprocesser under hösten mot den så kallade Kulturprofilen. En gäller sexualbrott, den andra ekonomiska oegentligheter. Bara den ena rör vid Akademiens verksamhet. De som önskar dess död har utan reell grund inbillat allmänheten att Akademien själv är en våldtäktsklubb.

Nästa stora uppgörelse kanske kommer att gälla dem som önskar Akademiens död.