Carolinas samling av så kallade musikalier, i princip noter, omfattar verk från närmare 1000 år. Från medeltiden till vår nutid.

Där finns Bach och Mozarts samlade, men också – precis som med böcker – pliktleveranser av allt nottryck som skrivs/publiceras i Sverige i dag.

Därför kan man i ena handen hålla Robert Sunds arr av Euphoria och i andra handen den lilla handskriftsboken där den medeltida Magnushymnen ingår. Mellan de båda ”låtarna” finns en tidsrymd på 800 år, en tidsrymd där såväl stor och möjligen universell musik som piffiga musikaliska dagsländor har skapats.

En hel del av det hittar man bland annat på Carolina. I själva biblioteksdelen finns böcker, avhandlingar och artiklar som handlar om musik. Själva notationerna av musiken är samlade på Handskrifts-och musikenheten, som är en del av kulturarvet.

Hit räknas äldre tryck, handskrifter, bilder, kartor och, alltså, musikalier.

Bibliotekarie Håkan Hallberg, en de anställda som arbetar under semestermånaden juli och bistår UNT med artikelserien om Carolina, berättar att intresset för musikalierna är stort. Och vem som helst kan komma till biblioteket och studera noter av äldsta eller senaste mode.
– Men man får inte låna hem noter. Dessutom försöker vi stävja överdriven kopiering.

Fast en kopia för att studera hemma, kan man få ta.

Är man nyfiken på Mozarts piktur, nothandstil, är det bara att gå till den permanenta utställningen i visningssalen bredvid bibliotekets entréhall. Det gäller bara att inte bländas av de stora praktverken. Mozarts manuskript är bredvid dem en aning oansenligt.

Är man mer intresserad av något modernare inom konstmusiken, till exempel Allan Petterssons Andra symfoni, kan man be en bibliotekarie att plocka fram en mapp ur Allan Petterssons samling, som är donerad till biblioteket av hans änka.
Där kan man bläddra sig genom skissen till partituret och hitta riktigt röriga sidor med ändringar och rödskrift och se hur tonsättaren har arbetat fram olika sekvenser i olika steg.

Till skillnad från Mozart som ofta skrev från första ton till sista utan att ändra någonting. Dock finns på Carolina även Mozartnoter med ändringar – sällsynt.

Många stora samlingar finns på musikaliesidan. Gimosamlingen med en mängd italiensk musik och en del tysk och engelsk. Störst av alla samlingar är Dübensamlingen som omfattar ca 2 000 verk, handskrifter av kyrklig vokalmusik, Buxtehude främst, och instrumentalmusik från 1600-talet och tidigt 1700-tal. Leufstamusikalierna, med unika tryck av vokal-och instrumentalmusik från mitten av 1700-talet, som ingick i familjen De Geers bibliotek från Leufsta i norra Uppland.

Sångantologin Cancionero de Uppsala är speciell. Den upptäcktes i Carolinas musiksamlingar 1906 av den spanske diplomaten och musikforskaren Rafael Mtijana, som förstod att den var unik.  Dels är boken det enda kända bevarade exemplaret i världen, dels innehåller den profana sånger på spanska om erotisk och olycklig kärlek, svartsjuka, hemlängtan och jungfru Maria, färgstarka i både text och musik. Den är en viktig källa till den musikaliska genren villancicos – en slags folkliga visor utvecklade vid de spanska renässanshoven. Värdefullt för musikforskare men även för lingvister och litteraturvetare.

Bland musikalierna finns också samlingar med musik av direkt Uppsalaanknutna tonsättare som Hugo Alfvén och Gunnar Wennerberg.

Och låter någon tonsättare av konstmusik, någon singer-songwriter eller någon rockmusiker publicera sin musik i notskrift i Sverige i dag, kommer man att kunna studera verket på Carolina så fort tryckeriet har lämnat in det som pliktexemplar.

Ett tips till den som spelar flöjt: bland musikalierna finns en unik flöjtsonat av Vivaldi. Bara att be om en kopia och ta hem och spela!

Och körtipset blir förstås Sundarrangemanget av Euphoria.