Det är ju inte så ofta som basister får stå i rampljuset inom jazzen, även om det finns självklara undantag. När det gäller medverkan på album verkar i alla fall eminente Torbjörn Zetterberg ligga bra till. I min (just nu ganska stora) hög av album finns han med på flera. Tillsammans med skivbolagsägaren Jonas Kullhammar, tillika saxofonist, finns de under gruppnamnet Svenska Kaputt på albumet ”Suomi”, som namnet antyder inspirerade av finsk musik. Här finns också en hyllning till Uppsalamusikern Roland Keijser. Gitarristen Reine Fiske visar värsta Robert Fripp-inspirationen och trummisen Johan Holmegard ger grunden. Riktigt bra!
På ”Noi Siamo – Resiliency” spelar Zetterberg tillsammans med saxofonisten Alberto Pinton, trumpetaren Niklas Barnö och trummisen Konrad Agnas i en friformig anda. Expressivt och fullt ös. Pinton följer med också till Zetterbergs soloalbum ”Om liv & död”.
Bland övriga medverkande kan nämnas Kullhammar, Mats Äleklint och Jon Fält. Det är dock inget tvivel om att Zetterberg äntligen får stå helt i fokus, inte minst som duktig kompositör. Lyckad trio plattor av spännande bolaget Moserobie!
Från bas till piano. Mathias Algotson är den ende icke-saxofonist som tilldelats ”Dompans guldsax”, imponerande i sig. Imponerar gör också hans senaste album ”Home at work”, där en trumlös kvartett spelar hans musik. Saxofonisten Klas Lindquist och trumpetaren Karl Olandersson gör detta till en njutbar lyssning tillsammans med basisten Svante Söderqvist. Spännande och annorlunda!
Piano spelar också norske Tord Gustavsen, och han gör det bra tillsammans med slagverkaren Jarle Vespestad, men det är ändå vokalisten, tysk-afganska Simin Tander, som fångar uppmärksamheten på ”What was said”. Hennes hudlöst sinnliga sång bjuder på stora känslor med subtila insatser. Det riktigt kittlar i öronen av välbehag. Likaledes norska Solveig Slettahjell lyckas också dra åt det hållet, men har mer av rhytm’n’blues och country i rösten på ”Trail of souls”. Hon sjunger tillsammans med gitarristen Knut Reiersrud och bandet In The Country och kombinationen skapar vällustrysningar långt in i ryggmärgen. Suveränt!
Efter de plattorna känns det lite orättvist att lyssna in några svenska album där vokalisterna är skickliga men ändå alltför traditionella. Det gäller Hannah Svensson, som har hjälp av pappa Ewan på gitarr på ”Two generations”, Hanna Elmquist (som glädjande nog skriver bra texter på svenska!) med ”Grund” och veteranen Birgit Lindberg. Madeleine Östlund ger sig glädjande ut på mera okända stigar på ”Wondrous roads”.