I söndags brakade Alla hjärtans dag loss över Sverige. Det fick mig att börja fila på en spellista med tidernas bästa tryckare. Ni vet de där låtarna som man sakta vaggar runt till på dansgolvet strax före nattklubbens stängning. Eller i alla fall gjorde förr. Musikgenren tryckare var onekligen kraftfullare förr. Eller som discjockeyn Johan Lindh uttryckte det när jag intervjuade honom för några veckor sedan: ”Ska man prata säkra kort så får man inte glömma bort ”fem-i-två-låtarna”. Hårdrocksballaderna 'Carrie' med Europe, 'Empty rooms' med Garry Moore och 'Wind of change' med Scorpions såg definitivt till att barnafödandet i stan steg året efter.”

MISSA INTE! Här hittar du UNT:s facebookgrupp "Minns du ditt nöjesuppsala"

Och visst har han rätt, de där lugna låtarna etsade sig fast i minnet. Barndomens skoldiskon i norduppland präglades av Pär ”Gugge” Gustavssons ”Moments in love” med Art of noise, den var han ensam om att alltid spela sist. När jag själv spelade skivor här i stan blev det oftast sånt som var nytt just då blandat med någon gammal goding. Min egen signaturlåt var Göteborgsgruppen Yaki Da’s ”Show me love”, den hade få andra hittat. En annan, lätt ekivok låt, som en del lirade var Mats Götherskjölds: ”Varför är det så skönt...” som med sin text alltid fick något par att börja garva eller skicka onda blickar up mot dj-båset.

SE BILDER FRÅN FÖRR: Uppsalavimmel samlar gamla nöjesbilder från Uppsala

Den där låtlistan med tidernas tryckare kastade jag härom veckan ut i UNT:s nostalgigrupp ”Minns du ditt Nöjesuppsala?” på Facebook, och efterlyste fler klassiker. Uppsalaprofilen Michael Prising bjussade raskt på tips: ”Avalon – Roxy music och såklart The power of love med Frankie. Dessvärre finns ju inte Prince på Spotify annars ligger ju nästan ’Purple rain’ i topp!” Morgan Sandberg berättade om minnen från KFUM Hornet: ”Efter Michael Jackson, Hazel Dean och Uggla, spelade Roger på KFUM Hornet alltid 'Baby, Come To Me' av Patti Austin och James Ingram”. Och Andreas Ohlsson mindes Flurrans tryckare: 'Dont give up' med Peter Gabriel och Kate Bush var sista låten nästan varje kväll på Flustret i ett års tid -95 eller -96”. På Happy days lirades ofta ”Piano in the dark” med Brenda Russel enligt Lotta Sandgren, och Anders Moche minns Camel Club: ”94–95 var det mycket 'Think Twice' av Celine Dion. Men om den ska med på nån bästlista vetefasen..men femitvå... garanterat!”

LÄS MER: Här hittar du fler intervjuer i serien "Minns du ditt Nöjesuppsala"

Vilka låtar var då de allra hetaste bland nöjesnostalgikerna? Högst upp i omröstningen kom ”Purple rain” av Prince, tätt följd av Frankie goes to Hollywoods dänga ”The power of love” och så Foreigners ”I wanna know what love is" på tredje plats. Blir du sugen på att lyssna på låtarna? Spellistan ”Tidernas tryckare” hittar du så klart här: