Pannåer av trä har spruckit och missfärgats. Pastellmålningar har blekts. Sedan samlingarna har flyttats från Uppsala slott har ett omfattande renoveringsarbete av konsten inletts och flera konservatorer och experter på äldre konst är involverade.

– Frågan som en konservator ställer sig är hur målningens yta förändrats. Vad är original och senare tiders retuscher? Hur är det med fernissan– har den kanske gulnat och ger ett felaktigt intryck av målningen, säger, universitetsantikvarie Mikael Ahlund som också är biträdande museichef för Gustavianum och ansvarig för konstsamlingen.

– De frågorna kan få en etisk valör. Kanske har förändringarna av verket hunnit bli en del av det och hur mycket ska man då ändra?.

Artikelbild

| Floris van Shootens ”Stilleben” från 1630-talet har fått en ömsint uppfräschning av en konservator.

Mikael Ahlund var tidigare anställd på Nationalmuseet och har länge arbetat med äldre målningar och konstföremål. Han berättar att det finns olika metoder för att göra rent äldre målningar. Målningarna från 1500- och 1600-talet är ofta gjorda på träpannåer och träet kan torka och spricka. Då försöker man föra ihop de spruckna ytorna igen. Det går också att lägga till ett extra skydd på träpannåns baksida mot såväl torka som att för mycket fukt ska tränga in den vägen.

– Målningen får inte vara för hårt monterad i ramen, då kan träet spricka av det. Om det är för löst kan det också bli problem. Det gäller att hitta balans i monteringen.

Han visar på en av de äldsta målningarna i samlingen "Landskap med Johannes döparens predikan och Kristi dop" att det finns en tunn, fin linje i mitten av bilden.

– Från början var det en målning, men den blev någon gång i historien sågad i två delar. På 1950-talet upptäckte en konsthistoriker att de båda målningarna bildade en perfekt enhet och den ursprungliga målningen återskapades. Skarven har sedan retuscherats och är idag nästan osynlig, berättar Mikael Ahlund.

Artikelbild

| Sprickorna i träet under Brueghelmålningen ska snart tas omhand av en konservator.

Men ibland får man avstå från att göra något alls, som när skadorna har blivit alldeles för omfattande.

– Det värsta som kan hända är färgresningar från underlaget. Då måste man vara extremt försiktig med målningen.

Artikelbild

| Pieter Brueghel den yngres ”Bröllpsdans” från 1602 hör till de verk där träpannån fått några sprickor under tiden i Uppsala slott.

Bakom ett par träluckor finns ett 1700-talsporträtt målat med pastellkrita av Jens Juel föreställande poeten Leopolds hustru Sara Petronella Fehman. Det är inte bara luftfuktigheten som spelar roll utan också hur ljuset faller på bilden.

- Pasteller klarar 30 - 50 lux av ljusstyrka, men om solen skiner på dem handlar det om flera tusen lux. Det är också något att tänka på när vi nu ska skapa en ny utställningsmiljö för verken, säger Mikael Ahlund.