Regnet som hållit sig borta från Reggaefestivalen dök upp lagom till den avslutande dagen. Först bara lite duggande, sedan alltmer intensivt. Paradoxalt nog tycktes förkvällens framträdanden matcha vädret.

 Robert Athill med åttamannaband inledde på stora scenen. Hans nyligen utgivna debut-CD bjuder på en icke oäven somrig pop-reggae, men live blev det för snällt och försynt. Athill beskrev själv sin musik som ”godis för öronen”, en passande beskrivning på gott och ont. Hans låtar är välskrivna men behöver mer tyngd.

På tältscenen gjorde Bring Down The Beat, Gottsundaprojektet för unga hiphopare, en lyckad insats. Rappare turades om att presentera sina alster och den stora musikaliska mångfald som finns på deras aktuella skiva lyste igenom även live. Dock blev texterna mer en skön ljudmatta än ord att reflektera över.

När Uppsala-gruppen Natural Way tog plats på stora scenen hade regnet tilltagit. Gruppen räknas som en av de riktigt klassiska svenska reggaegrupperna, men upplöstes för sju år sedan. Festivalen till ära har de återförenats och visade mästartakter med sina blytunga basgångar, ödesmättade blåsarrangemang och souldoftande sång. Mot slutet av spelningen dök Junior Natural upp och satte en fräsch samtida prägel med sitt oefterhärmliga toastande.

Göteborgsduon Serengeti, som blandar soulpoppig dancehall, dansant hiphop och modern roots, gjorde ett sprudlande framförande på tältscenen. Framför allt kännetecknades deras spelning av ett ostoppbart ös. Med sig till Uppsala hade de Hot This Year Band, en konstellation bestående av några av reggaescenens främsta musiker. Allra bäst var upptempolåten Walk with an empress som förvandlade hela tältet till en karneval i miniformat.

 När Jah Cure spelade vräkte regnet ner, men hans mjuka och romantiska rootsreggae höll publiken varm ändå under havet av regnställ och paraplyer.

 Vädret kunde ha lagt sordin på festivallördagen, men publik och artister förmådde hålla stämningen på topp hela vägen.