Krönika Du älskar musik, är vetgirig och gillar dessutom att resa. Kanske dags att kombinera de här intressena? Är du en av den runt halvmiljonen svenskar som korsar Atlanten i år finns många möjligheter till det.

I USA finns nämligen ett växande intresse för att dokumentera och visa upp landets rika musikskatt. Allt det där som levererat grunden till dagens moderna musikutbud. Märkligt nog gäller det inte i så hög grad New York, den amerikanska stad flest svenskar besöker. Men gillar man jazz finns det utmärkta National Jazz Museum, som härom året flyttade in i nya, utvidgade lokaler i centrala Harlem - bara några kvarter från en av svenske kocken Marcus Samuelssons restauranger.

New York bjuder också på en ”Rock ’n roll walking tour”, som är vad det låter - en två timmars guidad tur till musikaliska adresser. Du får bland annat se platsen där legendariska klubben CBGBs låg, där band som Television, Blondie, Talking Heads, Patti Smith Group, Ramones och många andra startade sina karriärer. Guiden lär också peka ut platsen som fått namn efter Ramones’ sångare. Gatuskylten till Joey Ramone’s Place är ett hett byte för souvenirjägare och myndigheterna har tappat räkningen för hur många gånger den fått ersättas.

På andra sidan USA, längst uppe i nordväst, erbjuder Seattle en fin inblick i grungemusiken, 90-talets efterföljare till punken. Stadens stora band och grungens portalfigurer Nirvana har naturligtvis en central plats i Museum of Pop Culture. Jimi Hendrix, född och uppvuxen i Seattle, ges också stort utrymme. Den just nu pågående utställningen tar fasta på att han under sin korta, men intensiva karriär vistades mycket i Europa (inklusive Sverige). Staden hyllar även gitarrgeniet med Jimi Hendrix Park, som öppnade förra sommaren och har du tur kan du, liksom jag när jag var där, nästan ramla över en häftig staty av Hendrix. Den står på en trottoar i centrala staden.

Den som vill veta mer om den svarta musiktraditionens betydelse för den moderna musikens utveckling, planerar lämpligen in ett besök i Memphis. Graceland i all ära, men här finns Rock n Soul Museum, som ger en bra inblick i den centrala roll staden hade på 50-talet i arbetet med att föra samman rhythm and blues med den nya rockmusiken - inte minst i Sam Phillips’ inspelningsstudio.

Memphis härbärgerar även Stax Museum of American Soul Music. Det har jag kvar på min ”att göra”-lista och det riktigt vattnas i munnen vid tanken på att få besöka den klassiska adressen 926 East McLemore Avenue. Där, i en nedlagd biograf, inrättades den studio med vidhängande skivetikett, Stax, som skulle komma att spela en central roll i spridningen av 60-talets soulmusik. Otis Redding, Sam & Dave, Wilson Pickett, Eddie Floyd, Booker T. & The M.G.’s - alla spelade dom in här. Huset revs på 80-talet, men museet är inrymt i en exakt kopia av originalbyggnaden.

I Detroit existerar däremot tursamt nog Motowns födelseplats intakt, förvandlad till museum. Motown har en central plats i den moderna musikhistorien och det hela startade i en mindre tvåvånings villa på West Grand Boulevard, där Berry Gordy byggde en liten studio i markplanet och installerade sin familj på övervåningen. På fasaden satte han upp den kaxiga skylten ”Hitsville U.S.A.” Jag har varit där och kan intyga att det var en mäktig känsla att kliva in i studion där The Supremes, Marvin Gaye, Smokey Robinson, Stevie Wonder, The Temptations och många fler fick trängas med bolagets husmusiker. I ett mindre rum intill stod ett bordtennisbord, som erbjöd rekreation mellan inspelningarna. Bordet lyftes ut för att ge plats för inhyrda musiker från Detroits symfoniorkester när man ville ha stråkar i någon låt. Musikerna fick en snålt tilltagen timersättning, medan resultatet av deras möda hördes på hitlåtar, som såldes i miljontals exemplar och som spelas regelbundet på radiostationer världen runt än i denna dag. Det lilla museet, som är en av Detroits stora turistmagneter, beslutade nyligen om en stor utbyggnad till en kostnad av motsvarande 400 miljoner kronor.

Festivalen i Woodstock i augusti 1969 satte punkt för ett musikaliskt dynamiskt årtionde. Hur det gick till när ett gäng idealistiska amatörer kämpade med att organisera detta event och översvämmades av 400.000 besökare är fint skildrat i Ang Lees spelfilm ”Taking Woodstock”. Vill du se med egna ögon finns idag The Museum at Bethel Woods på festivalområdet, två timmars bilresa nordväst om New York.

Kanske läge att planera ett besök i samband med 50-årsjubiléet i augusti 2019, då det utlovas spektakulära festligheter.