En bastant ljudmatta som tagen ur Michael Jacksons ”Billie”. En långdragen ton. Stråkkvartetten tar sin plats. Darin kommer ut, vi alla känner igen honom från 2004 då han charmade Sverige i musiktävlingen Idol. Han är inte längre sjutton, men flickskriken sjuder högre och högre, jubel från publiken!

Han skiner som en sol i det blå ljuset som solar hans rygg. UV-belysningen bländar och tar över. Han flinar finurligt och mikrofonen är ur funktion. ”Ni tar inte i nog mycket!” skriker han glatt. En arg blick, och mikrofonen funkar. Publiken är nöjd!

Låten ”Rädda mig” börjar och glädjen är stor. Ljuset räddar, fantastiskt, extraordinärt. En lasershow för varje taktslag. Allt är förbestämt precis som rörelserna på scenen.

Följer gör låten Tvillingen, såsom titeln på hans senaste album. Reggaeton och latinska rytmer som blandas med pop-Sverige. Vi slungas tillbaka till 2000-talets MTV, R. Kelly och Usher. Han söker det som slår, tvillingen, någon som kan rädda. ”Rädda mig”

Ett flyktigt flickskrik. ”Inga blommor, inga kort.” Hand och famn rimmas flitigt med huvudet nedböjt i ljuskonstens sken. En tight ensemble håller honom om ryggen. En fantastisk tonsäkerhet ackompanjeras av stråkkvartetten som arbetar flitigt.

Maria från förbandet Smiths & Thell kommer lagom in till låten ”Mardröm”. Hennes ben är korsade, Darin manspreadar. Countrypop med Nashvilleromans. Publiken klappar nöjt med i takten. ”Jag gör vad som helst för att vara med dig nu”. Sakta fallande stjärnor pryder väggarna i UKKs stora sal.

Begåvade musiker, fantastisk ljuskonst. Vi har nya tider. ”Det vackraste” ”Det finaste jag vet”. Svensk musik i sitt esse ger mig gåshud i det gröna ljuset. Det roterar medsols, sakta. Låten tar slut, applåderna dör och på femton sekunder presenterar han musikerna vid förnamn och publiken applåderar.

När han sjunger på engelska lyser han på riktigt och popstjärnan från 2005 är här. Produkten som blev kött och blod är tillbaka. Stråkkvartetten kompenserar liderligt.

En musiker med en hit som extranummer tackar staden och människorna. En kväll genomsyrad av ett neongrönt och rosa sken, en dröm om Paris, Berlin, Stockholm och Göteborg. ”Är det okej om jag tar en bild på er, Uppsala?”

”Livet är för kort. Ja må du leva idag”. Det blir folkfest på scenen.

Kanske är allt en historia vi inte vet någonting om.

Publiken jublar.