Torsdagens konserter var helt olika varandra. I den första charmerade den ryske klassiske virtuosen Dimitri Illarionov publiken med finstämt spel och fullkomlig kontroll över sitt instrument. De klassiska tonsättarna Castelnuovo-Tedesco och Tárrega tolkades dynamiskt och graciöst och Bachs Chaconne ur violinpartita no. 2 fick ett fantastiskt framförande som klart överträffade Segovias legendariska version.

Därpå introducerades några hos oss mindre kända ryska kompositörer och särskilt Alexander Ivanov-Kramskoj var en trevlig bekantskap med två naturinspirerade stycken. Världspremiär blev det för ett energiskt, studsigt stycke av bulgariske Atanas Ourkouzounov, tillägnat kvällens artist, varpå följde en komposition av denne själv, "Hopeness". En fascinerande och "crazy" improvisation, olik det mesta och även, sade artisten, olik varje annat framförande.

Det ordinarie programmet inleddes och avslutades med "Valse en skaï" respektive "Tango en skaï" av den förra året avlidne Roland Dyens. De framfördes helt suveränt och ingav en känsla av tyngdlöshet; denne mans förmåga att hantera sitt instrument vet tydligen inga gränser. Som extranummer en hejdlöst improvisatorisk "Summertime" som gled från den ena musikstilen till den andra, tog vägen över "Hit the road Jack", för att innerligt sluta i den ursprungliga melodien. Ett enastående framförande som höll publiken andlös.

Artikelbild

| Rysk virtuos. Dimitri Illarionov charmade publiken.

Kontrasten var stor till kvällens andra artist, Frank Gambale och hans grupp Soulmine även om de båda hade sin virtuositet gemensamt. Gambales teknik som många genom åren försökt efterlikna har lämnat ett bestående avtryck i gitarrhistorien. Han åtföljdes av fyra musiker med stjärnstatus samt vokalisten och livskamraten Boca. Genren brukar kallas fusion, en sammansmältning av olika stilar. Det var övervägande polerad soul rock med utflykter till tung-gung och någon enstaka ballad. Tråkigt blev det aldrig men sällan verkligt engagerande. Musiken lever på gruppens proffsighet och Gambales solon som verkligen är superba. Han sjunger förresten inte illa heller.

Publiken i salongen var litet avvaktande i början men tände i "Live your dream" där bandet drog upp tempot. Stämningen höll i sig i de följande instrumentala numren och Gambale levererade i den snygga balladen "Passages" kvällens bästa solo. Ett par nyskrivna gladlåtar "Fear of Flying" och "Checkout" avslutade ett fint program.