Uppsala Reggaefestivals andra och avslutande dag blev en lång dags färd mot Jimmy Cliff. Och legendaren tog det i mål med den äran.

När kvällen anländer till KAP är det med en riktigt mäktig upplevelse. Uppsalasonen Teo Lindström, mer artistnamnet Junior Natural, slog igenom redan som 12-årigt underbarn och i min recension från förra årets festival önskade jag att hans mörka reggae borde fått plats på stora scenen. Sedan dess har han teamat upp med jamaicanska producentduon tillika rhytmsektionen Sly and Robbie. En duo som sedan 70-talet jobbat med i stort sett alla stora inom rootsreggae, och inte bara det. Namn som Bob Dylan och Rolling Stones finns på deras lista av samarbetspartners. Och nu alltså Junior Natural. Tillsammans genomför de en härlig stund på stora scenen med låtar från plattan de gjort ihop, “Militant”, som kom i december förra året. Junior Natural är en saga. Han är uppenbart rörd över stunden och upprepar att det är en “honour”. Den hårda artisten från förra året är utbytt mot en lycklig. Vackert.

Engelske Bitty McLean byter sedan av Junior Natural och ger tillsammans med Sly and Robbie med band publiken en lektion i reggaens rötter. Hans ljusa tenor passar särskilt utmärkt till de låtar som går att placera i den klassiska romantiska genre som kallas “lovers rock”. Mys.

Artikelbild

| Junior Natural på årets Uppsala reggaefestival.

Ett tydligt exempel på hur brett paraplyet reggae är genremässigt är det när nästa akt kliver på. Konshens sysslar med stenhård dancehall och är på plats med en sak i åtanke: publiken ska dansa och festa. Stundtals lyckas han riktigt bra, som i sin stora hit “Bruk Off Yuh Back”, men konserten dras dessvärre med tekniska problem och Konshens snack med ljudteknikerna drar ner det höga tempot för ofta.

När det börjar närma sig midnatt är det dags för dagens och festivalens självklara klimax. Det är svårt att sammanfatta den numer 70-årige Jimmy Cliff, hans karriär innefattar så ofattbart mycket, men han gör själv ett ärligt försök under sin dryga timme på scenen. Konserten börjar försiktigt och stämningsfullt med en guldhattsbärande Jimmy sittandes vid en bongotrumma med delar av bandet sittande runt honom. “Bongo Man” klingar fint över KAP och blöder över i en kommersiell reggaedänga, “Rivers of Babylon”, i samma avskalade stil.

När JImmy Cliff väl kommer på benen, säger “I am Jimmy Cliff” och börjar strutta runt på sitt egensinniga vis bjuds på en kavalkad i hits som bara en 50 år lång karriär kan skapa. “Rub a dub partner”, “Wild world, “Johnny Too Bad”, med flera. Ett så kallat pärlband av reggaehistoria. Trots att rösten sviker lite under den klassiska balladen “Many Rivers To Cross” så är det en konsert som lever upp till de högst ställda förväntningarna. Till och med tramsiga Disneylåten “Hakuna Matata” får en att dra på smilbanden. Då är det bra.