Över ansiktet har han en svart och röd mask, föreställandes någon typ av räv, som sedan får sitta kvar på huvudet under stora delar av konserten.

Flytvästen är inte ett nytt inslag i Lorentz utstyrsel. Den satt där redan under konserten på festivalen Popaganda för två år sedan när jag såg honom för första gången.

Inte heller scenshowen skiljer sig särskilt mycket från 2015 då han turnérade med sin debutskiva Kärlekslåtar. Tio minuter innan konserten drar igång börjar den varma lokalen fyllas av rök från de båda rökmaskinerna på scenen och när Lorentz möter publiken gör han det genom en tät dimma.

Artikelbild

| Ute på turné. Lorentz kuskar runt i Sverige under hösten. På onsdagskvällen uppträdde han i Uppsala.

Inledningslåten "Fiona", med en text som får vilken gangster-rappare som helst att rodna, sätter ramen för hela kvällen. En ensam Lorentz, med en något sömnig fuck off-attityd, rör sig fram mellan de blinkande strobe-ljusen och tittar ungefär lika mycket i taken som i publiken. Det där med attityden är förresten inte någon dålig kritik - gillar man Lorentz gillar man också hans sätt att vara och hans sätt att med kroppspråket tala om att den som inte fattar hans grej kan gå någon annanstans.

Vad som däremot stör mig är att konserten inte överraskar en enda gång. Hits som ”Formula”, ”Glad för mig”, ”Robyn Fenty” och senaste singeln ”Schnip Schnip” avverkas i rask takt och de låter alla likadana som på skiva. Strobe-ljusen fortsätter att blinka och rökmaskinerna fortsätter att pumpa ut rök över publiken men mycket mer än så händer inte. Vilken röst som är förinspelad och vilken som sjungs går sällan att urskilja.

Det finns dock ett par höjdpunkter. När gästartisten Madi Banja, som medverkar på flera låtar på Lorentz senaste platta ”Lycka till”, kommer upp för att göra den kala scenen lite mindre tom får de båda rapparna med sig publiken ordentligt. Och när de första tonerna av monsterhitten ”Där dit vinden kommer”sipprar fram ur högtalarna blir det ett öronbedövande jubel från publiken. Här vågar också Lorentz själv ta ut svängarna och bjuder besökarna på några minuters ordentligt röj.

Något mellansnack är det inte tal om och något publikfrierna förekommer inte. Elva låtar spelas igenom innan Sveriges okrönte autotune-kung lämnar scenen hastigt innan han kommer tillbaka för ett enda extranummer.

Jag hade hoppats få se något nytt av Lorentz den här kvällen. Så blev det tyvärr inte. I stället var det de otroligt skickliga och taggade publikuppvärmarna Sammy och Johnny Bennett som fick mitt hjärta att pumpa hårdare en stund.