Kammarmusikföreningen inledde sin vårsäsong med besök av Barockensemblen Brustna Hjärtan Barock. Det är en frilansensemble sammansatt av duktiga unga musiker som spelar barockmusik, i denna och ibland andra grupperingar. Man slogs av deras stora individuella skicklighet men framför allt av den enastående precisionen och samtidigheten. Alla fraser och insatser spelas exakt på slaget, trots att det inte finns någon ledare som slår; sambandet upprätthålls med nästan omärkliga nickningar och snabba sidoblickar. Sådan perfektion kan man se i ensembler som ständigt spelar tillsammans men mycket sällan i en ung frilansgrupp. Det var imponerande.

Hjärtesorg är ett favoritmotiv i barockmusiken. Brustna Hjärtan framförde ett fint urval napolitansk musik om olycklig kärlek som trots de sorgliga texterna smekte publikens öron och sinnen. En instrumental "Sinfonia a quattro" av Alessandro Scarlatti inledde, spänstigt och dansant spelad med en ekvilibristisk insats av blockflöjtstämman. Den följdes av samme tonsättares minikantat "Ardo é ver per te d'Amore" med mezzosopranen Annastina Malm som solist. Denna unga operasångerska som står i början av en alldeles säkert lysande karriär har vad jag vet ännu inte specialiserat sig i någon genre men skulle mycket väl kunna göra det inom barockmusiken. Hennes röst är mjuk, fyllig, varm och ändå kraftig och hon är helt enkelt briljant i koloraturpartierna. Det gjorde "Ardo é ver" till en stor upplevelse och ännu högre nådde ensemblen i den litet senare framförda kantaten "Quella pace gradita" av samme tonsättare; ett magnifikt och gripande uttryck för sorgen i ett brustet hjärta.

Emellan dessa två verk spelades på violin, cello och cembalo fyra fina "Ayres for the violin" av den hos oss inte så kände, i London verksamme napolitanen Nicola Matteis.

Artikelbild

| Gästsolist. Mezzosopranen Annastina Malm var briljant i koloraturpartierna.

Den andra avdelningen dominerades av Nicola Porpora, även han huvudsakligen verksam i London och konkurrent till Händel. Porporas bidrag var den vemodiga arian "Mormorando anch'il ruschello" ur operan Agrippina och kantaten "Or che d'orrido Verno" med en halsbrytande slutaria, vältaligt illustrerande hur "en rorsman trotsar vilda vågor för att nå stranden". Däremellan Nicola Fiorenzas konsert för blockflöjt och stråkar, återigen med utmärkt spel i blockflöjtstämman. Som extranummer ytterligare ett verk av Porpora: arian "Alto Jove" ur hans opera "Polyfem". Tyvärr hade ensemblen inte förberett fler; det kraftiga bifallet hade annars mer än väl räckt till för ännu ett brustet hjärta.