Det är svårt att bli mer samtida än Oskar Linnros. Referenserna och tilltalet är på plats. Nya plattans öppningsrad lyder ”ser en serie för att somna”. Bara en sådan sak. Allt är egentligen på plats för att Linnros ska nå Håkan Hellström-nivå i sin popularitet. Ändå lyfter söndagens konsert på Uppsala Konsert och Kongress aldrig riktigt.

Söndag klockan 19 för en sittande publik i den näst intill utsålda stora salen är möjligen en uppförsbacke att starta en soulkonsert i. Samtidigt är det mycket tydligt att de som är på plats älskar sin Oskar Linnros. Det är tydligt så fort lamporna släcks. Jublet är starkt när band och huvudperson kliver på den med röda skynken mycket vackert inredda scenen. Placeringen av musikerna, med trummor till höger och klaviatur till vänster, gör att hela bandet kommer så nära publiken som det bara går.

Den svulstiga ”GeGeGe” från purnya plattan ”Väntar på en ängel” inleder och sätter också tonen för kvällen. Mycket av materialet kommer från nya skivan och där ligger tyngden på snygga och storslagna soulpop-låtar. De riktigt svängiga numren från tidigare skivor får stå tillbaka den här kvällen.

Efter den inledande låtens mäktiga urladdning berättar Oskar Linnros något förvirrat om att Uppsala är en stad som både gjort honom gott och ont, innan han tackar alla för att de kommit trots att det är söndag. Han får nervösa spridda skratt till svar. Lite så fortsätter det. Publikens gensvar på mellansnacken finns där, men samtidigt blir det något märklig stämning i lokalen till och från. Det är också något som han spelar på i de ganska många monologerna. Oskar Linnros gillar att skoja med publikens förväntningar och visar på en quirky självdistans. Samtidigt är det en balansgång; kontrasten mellan låtarnas känslomässiga och ibland snudd på pekorala tilltal och artistens självironi kan stå i vägen för det rent musikaliska.

När väl musiken talar så finns finfina stunder. Det vackra titelspåret från nya skivan för tankarna till Prince och bandet inklusive två körsångare levererar med hög klass kvällen igenom. Korta rap-låten ”GåApaGå” levereras tajt och snyggt. Samtidigt är söndagskänslan intakt rakt igenom, och först i slutet, när alla i salen reser sig och dansar till superhiten ”Från och med du” lyckas Linnros gasa sig ur uppförsbacken och där och då släpper känslan av att stundtals vara på bio.