Konceptet var förstås sig likt. Musikens Hus Vänner står för artisterna, Konserthuset för lokal och tekniker och Musik i Uppland för Trio X. De senare hade bjudit in gäster som i sin tur hade bjudit in gäster. Denna gång blev det extra allt.

Först upp efter att Trio X inlett med den passande "Promenaden" ur Modest Mussorgskijs "Tavlor på en utställning" var duon Good Harvest, nämligen Ylva Eriksson och Hanna Enlöv. De kunde ses och höras på SVT:s Idrottsgalan i veckan då de sjöng sin låt "Far Beyond" medan årets avlidna atleter räknades upp. De sjöng den här också liksom deras förebild Joni Mitchells hyllning till Woodstockfestivalen och Bob Dylans "Don't think twice, it's allright" där stämmorna satt perfekt. Även om de låtarna har typ 50 och 60 år på nacken så var de säkert välbekanta för publiken vilken som vanligt hade en hög medelålder, även om ett ammande barn också kunde ses i den.

Den gotländska motsvarigheten till Trio X, pianotrion från örikets länsmusik, visade sin mångsidighet i ett solostycke innan de tog upp sin gäst, skånska Almaz Yebio (som också gästade Katalins jazzbar i torsdags). Hon visade sin respekt för Uppsala genom att sjunga Anders och Hans Widmarks numera klassiker "Har du kvar din röda cykel" i en fin version. Hon visade sig besitta en både stark och varm innerlig stämma, likaväl som ett brett register av sånger. Henne hör jag gärna mer av.

Artikelbild

| Duon Good Harvest tillhör de kommande namnen i landet med sin version av americana. Här backas de av Trio X.

Om det nu var hon eller gotlänningarna som bjudit in eller hur det nu var så kom ännu en hemlig gäst, violinisten Emilio Estrada. Han tillförde mycket med sitt av sentiment flödande spel och coola framträdande.

Det blev alltså mycket musik för pengarna denna gång, särskilt eftersom det är gratis inträde. Musikens Hus Vänners ordförande Bertil Nobelius framförde halvt skämtsamt att han oroade sig lite då artisterna blev så många. Det gjorde säkert däremot inte den uppenbart nöjda publiken. Carte Blanche är ju en slags institution vid det här laget, en mycket trivsam sådan.

En som bidrar starkt till det är pianisten och tillika konferencieren Lennart Simonsson i Trio X. Hans respektfulla och avspända presentationer av de medverkande sätter nivån på ett fint sätt. Det blir ju inte sämre av att han är en skicklig musiker liksom kamraterna i trion. Två gånger till i vår finns chansen att besöka detta förtjänstfulla arrangemang.