Dags igen för Oktoberstämman, och samtidigt påminns jag om den rika utgivningen av svensk folkmusik på cd och andra lyssningsmedia. Har fått en bunt högintressanta album i handen som speglar mångfalden och förnyelsen i svensk folkton, på traditionens grund.

Fem man starka Jaerv är ett gott exempel på suget efter svensk folkmusik utomlands. Gruppen har nyligen återvänt efter sin tredje lyckosamma USA-turné, har turnerat runt Europa och är framme vid sitt tredje album ”Under den linden”. Som blir en mäktig lyssning, med närmast episk bredd i stämningar och uttryck. Ja med känsla av musikdramatik, en sammanhållen berättelse som blickar mot såväl äldre svensk folkton som finsk tradition och egenskrivet.

Här finns suggestivt arkaiska sångstämmor, t ex i en polonäs från Småland, innerlig folkballad med fint arrangerande akustiska gitarrer, keltiskt klingande flöjt och betvingande stråkspel. Och spelet drar ibland på ett spännande sätt mot jazz och improvisation. Hela tiden varsamt och aldrig muskelstint. Jaerv framstår som en ovanligt fullfjädrad folkmusikgrupp.

Dags att hämta hem korna – med folksångerskan Ulrika Bodéns fint levandegörande tolkningar av lockrop, vallmusik och skogssånger på albumet ”Te berga blå”. Också här finns en bredd i arrangemangen, med en handfull drivna musikanter som får dessa naturens sånger att svänga, ibland nästan jazzigt. Men också tillvaratagande av den mystik som ryms i denna kvinnliga tradition. Med Bodéns röst som ett flexibelt instrument som växlar mellan lågmäldhet och intensitet. Väcker längtan efter skog och fjäll.

Mia och Mikael Marin (fiol respektive viola) har förfinat duospelet till en nivå som man knappast trodde var möjlig. På nya albumet ”Tiden” visar ”Sweden’s dynamic duo” – som de kallas i amerikanska magasinet ”The Fiddler”) – hur ett intensivt, rytmiskt pådrivande melodispel kan förenas med subtila stämföringar och ett fritt hållet improviserande med närmast barockartade kvalitéer – ibland genom att skifta roller i samma låt. Återigen i en blandning av traditionellt låtgods och egenskrivet.

Västernorrländska Bjäran som utsågs till årets nykomling på Folk- och världsmusikgalan härom året, har ett mjuksvängigt anslag på sitt andra, självbetitlade album, med handpercussion som understödjer det rytmiska och snyggt lagd stämföring med saxofon, fiol och gitarr/mandola. Kanske inte så utstickande vid första lyssningen, men vinner i längden.

Och så en cd-samling med tidigare outgivet material av Hedningarna, gruppen som med sitt besvärjande, nygamla spel fick den svenska folkmusiken att ta ett stort steg framåt. Och även om låtarna ratades till tidigare album så håller de en god hedningakvalitet rätt igenom.

kultur@unt.se