I statistik som UNT tagit fram över kvinnlig representation inom svensk hiphop (se fakta­ruta) är det tydligt det tagits ett stort kliv framåt det senaste året. Vi har gått igenom alla nomineringar och vinster i de svenska musikkategorierna på Kingsizegalan, Oscarsgalan för svensk hiphop, de senaste tre åren och statistiken talar sitt tydliga språk. 2012 var en kvinna av totalt 50 nominerad i musikkategorierna, Isabel ”Syster Sol” Sandblom för Årets Dancehall. Inga kvinnor vann. 2013 återfinns sex kvinnor bland de 65 nominerade. Inga kvinnor vann. Sedan 2014 var det plötsligt 13 nominerade kvinnor av 65 totalt. Och tre vinner. Men hur ser kvinnorna som verkar under det här uppsvinget på sin situation?

När Nathalie ”Cleo” Missaoui och Kristin Amparo nyligen släppte ep:n ”Vem e han” återfinns låten ”Tagga ner” med textraden ”Är Sverige jämställt? Brorsan, jag tror inte det för jag blir granskad uppifrån och ner när jag står på scen. Hon är feminist, hon borde vara si eller så. Hon är ju morsa, hon borde vara si eller så”. Är det utrymme kvinnor nu får ta inom hiphopen kanske annorlunda än männens?

UNT träffar rapparen Fatima Rahman från Gottsunda i Uppsala. Hon är 17 år och mitt uppe i inspelningarna inför sin debut-ep.

Artikelbild

| Linda Pira.

– Tjejer som rappar i dag har värsta makten att säga precis vad de tycker – men det är inte många som gör det. I stället rappar de om sig själva, säger hon.

Fatima är med i hiphopgruppen ”Generation” som håller till på Gottsunda Dans & Teater. Där får vem som helst vara med och skriva låtar, repa och spela in musik. Ändå är Fatima den enda tjejen. Men hon låter inte det stoppa henne.

– Jag tänkte att ”om killarna kan göra det så varför inte jag?”.

Hon säger att hon tror att tjejer inte vågat sig in i hiphopen just för att det så länge varit en mansdominerad scen, men att det nog kommer att bli lättare ju fler tjejer som gör som hon och vågar ta plats.

Artikelbild

| Syster Sol (Isabel Sandblom).

– Men det gör mig ganska besviken att inte så många tjejer här i Uppsala rappar. Därför skriver jag. För att visa att vi finns och försöka uppmuntra andra tjejer att börja med hiphop. Men jag tycker att de tjejer som redan ­lyckats ta sig in oftare borde försöka lyfta upp andra tjejer i sina låtar.

En tjej som har lagt ned mycket tid på just det är Vanessa ”NeyNey” Marko. Hon grundade ”Femtastic” som är ett kollektiv för kvinnor inom musiken som arbetar med att skapa utrymme för kvinnliga artister och inspirera unga tjejer till att ta plats inom hiphopen.

Artikelbild

| Initiativtagarna till Fatta-kampanjen. Vanessa ”NeyNey” Marko, Ida Östensson (ordförande, grundare och kommunikationsansvarig för Crossing Boarders) och Nathalie ”Cleo” Missaoui”

– Jag grundade ”Femtastic” delvis av irritation över att kvinnliga artister i vår genre är så osynliga. Varför får de inte mer bekräftelse? Vi ville skapa något tillsammans för att visa att det finns jättemånga verksamma kvinnor.

Och nog har det gått bra för ”Femtastic”. Just nu består kollektivet av 27 kvinnliga hiphopakter och på senaste Kingsizegalan vann de pris för Årets klubb. Hon menar att en av anledningarna till att det gått så bra för dem är att de just har valt att gå ihop och organisera sig.

Artikelbild

– Det har tidigare funnits några kvinnliga hiphopprofiler som varit aktiva ungefär samtidigt, framför allt Melinda Wrede och Feven Ghebremicael. Men de har alla lämnat scenen. Jag tror att det kan bero på att de var ganska ensamma i sin karriär och aldrig samarbetade med varandra. Därför gör vi tvärt om. Man måste hålla varandra om ryggen och basera allt på en känsla av gemenskap och systerskap.

I dag har en rad kvinnor lyckats slå sig fram, och många av dem fick priser både på Grammis- och Kingsize­galan. Men Vanessa menar att de ändå behandlas annorlunda än killarna.

– I medier blir de fortfarande ofta bemötta som att det är helt osannolikt att de gör musik. Det blir vardagsmat att pekas ut som just kvinna och ständigt frågas ”hur känns det att vara enda tjejen?” och ”hur fungerar det att kombinera karriären med familjelivet?”. Det är en så stark manlig norm att vi kvinnor alltid kommer att vara ”wow, vad häftigt”-undantaget. Det kan ju vara bra men det är också frustrerande.

En som kan skriva under på just det utlåtandet är den mångfaldigt hyllade rappartisten Linda Pira, som i år både kammade hem en Grammis för Årets nykomling och pris på Kingsizegalan för Årets genombrott och Årets ep

– Så fort det kommer in en tjej i hiphopbranschen blir hon helt sönderhajpad – bara för att hon är tjej. Det är klart att det är på väg att förändras och det har hänt jättemycket men man måste­ sluta göra en grej av könet på den som rappar och börja fokusera på musiken.

Hon säger att hon flera gånger fått höra att ”du är bra för att vara tjej” och berättar om hur det kändes för henne när hon under ­förra året slog igenom på bred front.

– Under den stora hajpen förra året blev jag väldigt osäker och började ifrågasätta min musik. Jag tänkte att ”fan det är inte det här jag vill, jag vill inte bli hajpad för vilket kön jag har utan för att min musik är bra”. Men det är just sådana motgångar som drivit mig att röja undan för andra tjejer som vill komma fram.

Linda Pira själv valde därför häromveckan att släppa en remix av sin hit ”Knäpper mina fingrar” som gästades av inte mindre än åtta unga tjejer. Hon ville visa att det finns hur mycket tjejer som helst men att branschen gör det svårt för dem att synas.

– Jag tror att många ­stora skivbolag och ­talangjakter har sett bra tjejer i flera år men inte vågat satsa på dem. Därför tycker jag att det är en bra grej att vi kvinnor lyfter upp varandra. Jag vet att många av tjejerna som var med på remixen har fått spelningar efteråt, så fortsätter man så här så kommer det att bli bättre. När man gör saker tillsammans tar man dessutom bort elementet av hajp på enskilda tjejer. Det blir inte lika hysteriskt och man kan fokusera på musiken mer.

Fatima Rahman håller med om det Linda Pira och Vanessa Marko säger.

– Det är en bra idé att hjälpa­ varandra eftersom man blir säkrare och får mer självförtroende om man har en grupp att luta sig mot.

Hon säger också att ju fler kvinnor som blir stora namn på hiphopscenen, desto fler kommer våga sig in.

– När artister som ­Linda Pira och Nathalie ”Cleo” Missaoui tar plats så tänker kanske unga tjejer att ”om hon kan, då kan jag också”.

Kvinnors position inom hiphopen flyttas ständigt framåt – men eventuellt med en annan inriktning än männens. Under förra året blev kampanjen ”FATTA” mycket­ uppmärksammad. Det är en kampanj mot våld och övergrepp i nära relationer som Vanessa Marko var med och startade tillsammans med Ida Östensson, från organi­sationen ”Crossing ­Borders”, och artisterna Nathalie ”Cleo” Missaoui och Isabel ”Syster Sol” Sandblom. Till kampanjen skrev de två sistnämnda låten ”FATTA” som baseras på de berättelser som skickats in från folk som varit med om övergrepp. Kampanjen prisades som Årets Original på Kingsizegalan i år men Vanessa tycker inte att låten egentligen är så annorlunda mot annan rap.

– Rap har alltid tagit upp sociala frågor och det finns ett stort samhällsengagemang inom hiphopen. Från tidigt 1970-tal i Brooklyn till i dag har man lyft upp frågor som rör socialt utanförskap, våld och sexuellt våld.

Kampanjen och låten har fått många positiva reaktioner och rört upp samtal om hur det är att vara kvinna i dag. Men det är inte något Vanessa i framtiden tror kommer att begränsa kvinnliga rappare till att enbart skriva om kvinnors situation.

– Det är inte ett perspektiv som är dominerande inom hiphopen, så jag ­tycker egentligen att det är skitnajs att det nu finns kvinnor som kan rappa om det. Många rappar utifrån sig själva – det finns en massa grymma killar som gör det och en massa grymma tjejer. Men många gör det inte. Lilla Namo skriver exempelvis mycket mer om bostadspolitik i förorten än om det faktum att hon är tjej.

Fatima Rahman är inne på samma linje.

– Jag rappar om samhället vi lever i, vardagsproblem, tonårstankar och livet i Gottsunda. Musiken är en bra plats att ta upp sådan frågor och speciellt hiphopen.

Linda Pira tycker dock att man som kvinna i musikbranschen ofta åläggs ett större ansvar inför sin publik. Hon säger att hon får många mejl från folk som har åsikter om vad hon bör och inte bör rappa om.

– Folk tycker väldigt ­mycket men jag kan inte förstå varför de vill att jag ska vara något annat än en förebild rent musikaliskt. Även om jag skriver att jag är rik och har en massa pengar så måste ju folk förstå att det är mitt sätt att fly verkligheten – för det är ju inte sant. För mig är musik ett slags skåde­spel.

Hon ser dock ljust på framtiden och säger att hon tänker fortsätta göra musik som kan inspirera andra. Vanessa Marko håller med.

– Jag tror verkligen det här kommer sprida sig som ringar på vattnet. Jag är väldigt hoppfull, säger hon.

Fatima Rahman kommer framöver att lägga allt sitt fokus på sin debut-ep och hoppas att även hon kan få lite fler tjejer i Uppsala att ge sig in i hiphopsvängen. Rådet hon ger till dem är enkelt:

– Det finns alltid folk som kommer trycka ned en, men det ska man strunta i. Bara kör.