Samtidigt har Gretas strejk forcerat landsgränser. Hon uppmärksammas internationellt av bland annat The Guardian, El Mundo och Greenpeace. Men än (när detta skrivs) är det få som rent fysiskt ansluter till Gretas strejk och sitter ned med Greta. Och på sociala medier finns det vuxna som hånar klimatstrejken.

Jag kan inte låta bli att undra vad alla barns riddare författaren Astrid Lindgren (1907–2002) sagt? Om hon hade levat i dag, vad hade hon ha tänkt om vuxenvärldens reaktioner på ett barns framtidsoro? Vad skulle hon ha uttryckt om digitalt vuxenhat mot Greta?

Jag tror att Astrid hade blivit redigt arg. Jag tror hon rutit kvällstidningsrubriker som fått minsta lilla lort att bli blek av skamsel. Men jag vet inte. Ingen kan veta.

Artikelbild

Vad skulle Astrid ha sagt om näthat mot barn? Svaret på det vet vi nog, ­skriver Matilda Nilsson. Här Alba August ur filmen ”Unga Astrid”.

Döden är absolut på det sättet.

Jag söker svar bland Astrids kändaste citat. ”Det är inte lätt att vara barn” skrev hon och sonen Lasse i ett hårt redigerat debattinlägg om barnuppfostran i DN 1934. I inlägget undertecknat A.L. / L IV frågar mor och son vad som skulle hända om stora behandlades på samma sätt som barn.

Ett annat känt Astrid-citat är: ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv” från 1948.

På Kulturhuset i Stockholm är konstnären Jesper Walderstens Astrid Lindgren-utställning om ”Bröderna Lejonhjärta” just nu på sluttampen. Den imponerar i stora format, kolsvarta figurer. Nästan alla ansiktslösa.

Artikelbild

Vad finns det utanför gårdens fyra hörn?

Där bär en skuggfigur sin bror på en duk som är flera våningar hög. Nedanför en monter med Bröderna Lejonhjärta-böcker med omslag så som vi är vana att se dem; med Skorpan och Jonatan på en bro inramad av mjuka sommarblomster av Ilon Wikland. Waldensten har sökt i sitt hjärta för att göra sig fri de traditionella bilderna av Skorpan och Jonatan. Han söker sitt eget Lejonhjärta. Men det svarta mörkret som breder ut sig tycks mer som hans än Astrids. Att gå genom mörka kulisser är som att möta Skorpans svåraste utmaningar. På andra sidan kastar installationer av ljus vita körsbärsblommor på väggarna.

Ibland måste det vara svårt först. För att bli lättare sedan.

Artikelbild

Författaren till Gropen, Emma ­Adbåge, har nominerats till Augustpriset flera gånger.

I verklighetsbaserade fiktiva filmen ”Unga Astrid”, som har premiär 14 september, är striden för att återfå sitt barn mer hopplös än Skorpans kamp mot Tengil. Astrid kämpar mot ”rättssaken”, sin man och sin familj. De sistnämnda är orubbliga i sin uppfattning.

Astrids mamma, spelad av Maria Bonnevie, tycks kunna göra vad som helst för sitt barn. Till och med kräva att hennes lilla ska ge upp sitt eget barn. Det vore bättre för Astrids egen framtid. Det står ju klart.

Artikelbild

Ingen kan bestämma över katten Skrället i ”Jag håller om trädet när det blåser”.

Det vore nog också lättare för Greta att gå tillbaka till skolan. Att strunta i att sitta mitt bland folk och föra en enslig kamp mot koldioxidutsläpp i atmosfären som ändå redan verkar förlorad. Men likt unga Astrid, spelad av Alba August, når också Greta fram. Nej, inte till alla Twittertroll och klimatförnekare. Utan till de som står henne närmast.

Malena Ernmans öppenhjärtiga bok ”Scener ur hjärtat” är ett bevis för det. Klimatstrejkaren Greta är Malenas dotter. Som vilken mamma som helst finns det inte något hon inte skulle göra för sitt barn.

Ett barn kan inte förändra allt. Men ett barn kan nå sina nära. De som kan verka svårast att förändra kan bli ens egen förkämpe. Så nog kan barn nå ut.

Men vi går tillbaka till ursprungsfrågan. Vad skulle Astrid ha sagt om digitala vuxenmobbare som ger sig på barn? Ja, det kan vi inte veta. Men innerst inne vet vi ändå.

En barnröst läser från ett brev till en åldrad Astrid i den nya filmen.

”Du förstår oss. Du är på barnens sida.”