Publicerad: 2011-10-06 10:53, senaste uppdaterad: 2011-10-11 16:10
Varje roman av Umberto Eco är en sjudande kittel av kunskaper blandade med passionen att berätta en bra historia. På onsdag kommer författaren, historikern, medeltidsexperten, filosofen, litteraturvetaren, professorn i semiotik och hedersdoktorn vid Uppsala universitet ut med en ny bok. På lördag besöker han Stockholm.
Redan i hallen ser jag att här bor en bokälskare. Umberto Eco ursäktar att han har läsglasögonen på sig och säger att han genast ska byta ut dem mot vanliga så att han kan se mig. Under tiden går jag genom bokklädda väggar till vardagsrummet, som liknar ett museum av det trivsamma slaget med stora djupa fåtöljer. Det är först när han kommer tillbaka som han sträcker fram handen och hälsar på mig.
Begravningsplatsen i Prag kommer ut på 40 språk i år. Umberto Eco är förföljd av journalister och svarar inte i telefonen. Men han är fylld av entusiasm när jag träffar honom hemma i lägenheten i Milano. Han är bara där på blixtvisit för att hämta ett litteraturpris, sen åker han tillbaka till lantstället igen. Under oktober åker han ut i världen för att prata om boken. Det tillhör arbetet som författare.
- Att skriva en bok är som att få barn. Det tar två år att tvätta, mata och ge kärlek till boken. Jag skrev Begravningsplatsen i Prag för två år sedan, nu är jag inne på stadiet att prata om den.
Romanen är en vindlande berättelse om Simone Simonini, som med hatet som drivkraft förfalskar brev och dokument, skrifter som kommer att förändra historiens gång. Den bygger på verkliga händelser i 1800-talets Europa och alla utom huvudpersonen Simonini har funnits. Umberto Eco har tidigare skrivit om antisemitism och Sions vises protokoll. Det var med protokollen som idén kom.
- Skriften spreds 1905, men 1921 bevisade man att den var en lögn. Något år efter började man trycka boken som aldrig förr.
Eco upptäckte att paradoxen ofta uppstår när människor hör en tveksam historia som senare återkommer i en "faktaversion". Vi minns vagt att vi hört det förr och då förstärks sanningshalten. På samma sätt kan man fantisera ihop bilden av en fiende och få andra att tro att den är verklighet.
- Personer som Simonini finns. CIA:s dokument om att Saddam Hussein hade hemliga vapen byggde inte på verkligheten. Och Berlusconi uppfann hotet från kommunister i Italien. Just under den tid då de hade försvunnit fullständigt, byggde han upp faran att de skulle komma och stjäla alla våra pengar.
Umberto Eco säger också att det fanns berättelser om att judar äter barn.
- Men Hitler använde aldrig den bilden, det var han för smart för. Han sa i stället att judarna var kapitalister. Fienden förändras i olika tider. Det är väldigt lätt i denna värld att plötsligt förvandlas till en fiende.
Det var en tanke om att lyfta fram ett viktigt moraliskt fenomen, som fick honom att skriva Begravningsplatsen i Prag. Essäerna där han tagit upp ämnet läses bara av tusen personer, medan en roman kan få miljontals läsare. Begravningsplatsen i Prag kommer även att ges ut i arabiska länder.
- Där säljs Sions vises protokoll överallt. Kanske kan en bok som dissekerar hela historien ha någon effekt.
- Jag tror också att religiös fanatism göds av en sorts hat mot en fiende som är helt och hållet konstruerad.
Researchen till romanen i består av åtta hyllor böcker i Umberto Ecos bibliotek, dessutom finns tidiga upplagor av Sions vises protokoll inglasade i en monter bredvid oss i vardagsrummet. Bakom varje roman han skrivit ligger sex, sju års research. Att berätta är en passion.
- Jag skriver av samma orsak som en del bestiger Mount Everest. Det är att klara något som till en början verkar oerhört svårt.
Han har 30 000 böcker i Milano, 20 000 på landet. När han visar mig runt i lägenheten letar vi oss fram i en labyrint av böcker, lika vindlande som hans berättelser.
- Att leva med böcker är att leva ett långt liv, säger Umberto Eco, som snart fyller 80 år.
- Jag har mött dinosaurierna, jag har pratat med David, även med Gud! När jag dör har mitt liv varit fyllt av händelser. Jag skulle ha behövt 5 000 år på mig för att uppleva allt detta!
Han lutar sig bakåt i fåtöljen och ser oerhört nöjd ut. Sen kommer han på:
- Berlusconi säger att han inte läst en enda roman. Hans liv är kort, skrattar han.
Umberto Eco är redan i gång med nästa bok, det var därför han hade tjocka läsglasögon på sig när jag kom. När Begravningsplatsen i Prag kom ut sa han att detta var hans sista bok. Men nu har han fått ett erbjudande han inte kunde tacka nej till. Det är en självbiografi i serien Living philosophers, där giganter som Bertrand Russel och Jean-Paul Sartre medverkat.
- Jag är i mycket gott sällskap. Men jag måste leva när jag skriver den, så det är bråttom.
Av: Monica Ohlson kultur@unt.se