Publicerad: 2012-05-02 10:01, senaste uppdaterad: 2012-05-02 13:05
Läs upp
Mats Tielman Lindberg och Björn Dahlman.
Foto: Erik Kulo
Laddar...

Bananteatern tioårsjubilerar

Uppsalas Bananteatern fyller tio år. Det firar gruppen med ett stort födelsedagskalas på Den Lilla teatern söndagen den 29 april.

Fakta

Bananteatern

Bildades: Tidigt i maj 2002

Medlemmar: Ett konstnärligt råd bestående av Björn Dahlman; Johannes Wanselow och Mats Tielman Lindberg samt ett tjugotal medlemmar.

Spelade pjäser: Klassfiende, Fångvaktare, Lillforsen Blues, På väg till ...shire, fruarna först, Bananmannen, Bränn när du läst, Ragulabuggla, Inifrån ett slott, Den gamla goda tiden samt Xorx och jordlingen.

Största succén: Att ungdomar kommer till oss och säger ”Vi trodde att det var omöjligt att driva en frigrupp i Uppsala, men ni har visat att det går!”

Mest minnesvärda: Klassfiende-premiären. Glädjetårarna när verksamhetsbidraget kom. När vi blev kontaktade av en frigrupp i Beijing som hört om vår ideologi och ville ha ett samarbete med oss.

Aktuell: Firar tio år. Spelar åtta olika föreställningar just nu. Björn Dahlman har dessutom tilldelats Uppsala kommuns kulturstipendium för att ”men sin kreativitet ha gjort Bananteatern till en av Uppsalas mest nytänkande frigrupper”.



Att överleva som fri teatergrupp, dessutom näst intill utan bidrag, är en bedrift. Uppsalagruppen Bananteatern har inte bara överlevt utan frodas i all välmåga när de den 29 april fyller tio år. Det firas med ett stort födelsedagskalas på Den Lilla Teatern med tillhörande tårta samt föreställningarna Bananmannen och Den gamla goda tiden samt några teasers på kommande projekt. Under kvällen presenteras också ett nyinstiftat kulturpris Årets Omid som går till en organisation som stöttat det fria teaterutövandet i Uppsala.
– När vi startade trodde ingen på oss. Vi ville visa Uppsala att inget är omöjligt. Vi ville visa att vi kan och att det omöjliga är möjligt, säger Björn Dahlman med stolthet i rösten.

Gruppen bildades 2002 av nio Uppsalaungdomar som ett kulturkollektiv. Målen var tydliga, man ville provocera och slå hål på myter kring teater. Bananteatern gick så långt att de till och med i sitt manifest skrev: ”Vi vill nå alla som kollar på porrfilm och röker hasch, när alla andra 14-åringar åkte på politiskt korrekta konfirmationsläger där kristendomen likställdes med västerländsk demokrati”. Något som får manifestets författare Björn Dahlman att skruva på sig lite generat.
– Det låter så otroligt pubertalt nu i efterhand, men det som manifestet menade gäller även i dag: vi vill var folkets teater, vi vill spela för alla!

Oförglömlig är den knaggliga början för gruppen, som var – och fortfarande är – utan lokal och repade i Slottsbacken i snöblandat regn och trots allt ändå fortsatte.
– Det har gjort att vi spelat där vi kunnat. I parker, kaféer, bibliotek, skolor, gator, säger gruppens andra medlem Mats Tielman Lindberg.

Båda talar om svårigheterna av att verka på en plats som Uppsala som präglats av universitet och kyrka. Där den teater som finns utanför institutionsteatern inte värderats.
– Det gjorde att vi ville ta upp kampen. Vi var stolta över att vara amatörer. Det blev lite av kärnan i Bananteatern och en sorts ideologi där vi ville utmana andra att också höja ribban. Nu handlar mycket om att förklara att vi faktiskt är professionella med yrkeslivserfarenhet som kan likställas med yrkesutbildningar, säger Mats Tielman Lindberg.

Under åren har gruppen från att ha börjat i den politiska teatern vidgat repertoaren till att omfatta såväl barnteater som iscensatta historiska rundvandringar och kvinnohistoria. På senare år med allt mer egenskrivet material som den senast pjäsen Ragulabuggla, om klimatflyktingar, som även spelats i Indien och som gruppen nyligen turnerat med i USA.
– Vi blev ditbjudna av Unescos center för fred till USA, vilket känns fantastiskt, säger Björn Dahlman.

I november väntar dessutom ytterligare en turné. Nu till Indien med föreställningen Hamlet in cognito. Pjäsen kommer också att spelas på Uppsala stadsteater i höst.
– Den handlar om hur sensationspressen vilseleder oss för att vi ska bli goda konsumenter och hur teatern kan och bör vara en motpol till detta. Teatern har tappat sin kraft och vi måste göra teatern viktig igen, säger Björn Dahlman.

 

 

 

Av: Maria Nyström maria.nystrom@unt.se

Sharon Lockhart sätter barnen i centrum. Fotografiet föreställer två blinda, läsande flickor.  Bild: Sharon Lockhart
Foto: Sharon Lockhart Sharon Lockhart sätter barnen i centrum. Fotografiet föreställer två blinda, läsande flickor.

Låt barnen komma till mig

Özz Nûjen kommer till Uppsala stadsteater. Bild: Pi Frisk / SvD / TT
Foto: Pi Frisk / SvD / TTÖzz Nûjen kommer till Uppsala stadsteater.

Özz Nûjen till Uppsala stadsteater

veckans album
veckans spel

 


 


 

Nyheter

Kultur & Nöje

Sport

Seriebloggen

Svart humor på vit bakgrund. Se fler på Isabelle Söders blogg »